Jaktlagens bestämmelser påverkar viltskadorna
Jag har sett endast den information om nya jakttider som framkommit i pressen, och de förslagen är till största delen positiva. Våra bestånd av rå och vitsvans både tål- och behöver en kraftigare beskattning, vilket samtidigt gynnar älgstammen.
Men det finns några detaljer som jag anser att kan ifrågasättas: När det gäller förlängning av jakttiden för rå och vitsvans är förslaget bra, men den förlängda jakttiden bör gälla endast jakt utan drivande hund, det vill säga pyrschjakt samt jakt från jakttorn eller jaktsits. Att jaga med drivande hund längre fram på vintern, då det ibland kan råda besvärliga snöförhållanden, kan innebära djurplågeri på grund av att getter och hindar då börjar bli högdräktiga.
Jakt med drivande hund på rå och vitsvans, bör därför upphöra sista december.
Jakten med drivande hund påverkar också viltolyckorna i trafiken. Jag har länge följt viltolyckorna och noterat att de flesta inträffar lördag – måndag, vilket troligen beror på att jakten med drivande hund huvudsakligen bedrivs just lördag – söndag.
De djur som vid jakt med snabba drivande hundar har jagats ut ur sina revir återvänder dessutom ofta till hemreviret natten mellan söndag och måndag, och korsar då landsvägarna för andra gången. Detta gäller särskilt vitsvansen som vid jakt med snabba drivande hundar normalt går undan mycket långa sträckor. Summan av detta innebär att jakten med högbenta, snabba, drivande hundar, bidrar till ökande viltolyckor i trafiken.
Jag förstår naturligtvis att ägarna till drever- och andra högbenta drivande hundar av olika raser anser att detta drabbar dem. Men vill vi på längre sikt minska viltolyckorna i trafiken bör detta beaktas genom att återgå till bestämmelsen att den enda drivande hund som får användas vid jakt på hjortdjur, är den långsamt drivande rasen tax.
Att de blyfria gevärskulorna gynnas i nya jaktbestämmelser är också både klokt och miljöanpassat. Men även här saknas en viktig synpunkt: De värsta magnumkalibrarna, avsedda för Afrikanskt storvilt, men som också är ganska vanliga vid vildsvins- älg- och hjortjakt, har med kopparskulor tillräcklig effekt för att gå genom grova träd, ett hus eller en buss.
Därför bör dessa kalibrar vid jakt med kopparkula utan mantel begränsas så att de får användas endast vid jakt från jakttorn- eller jaktsits, där kulbanan är riktad nedåt mot marken, som utgör ett säkert kulfång.
JENS HARBERG
