Jägarna gör unik nytta
Conny Nylund kritiserar i en insändare de tankegångar som förts fram gällande skyddsjakt mot havsörnen. Vill börja med att hålla med C.N. om att flundran börjar förekomma i ett något rikligare antal där jag själv fiskar och att vattenkvaliteten i alla fall lokalt börjar visa positiva återhämtningssignaler. I övrigt håller jag inte alls med C.N:s resonemang.
De ålänningar som C.N. uppfattar som en högljudd och inte alltid så saklig skara människor som gärna ser enkla lösningar på ett komplext problem uppfattar jag på ett helt annat sätt. Det är personer som under i princip hela sina liv levt i den åländska naturen, året om.
Människor som kanske inte har teoretiska utbildningar inom området, men som via jakt, fiske eller ett allmänt naturintresse på ett mycket positivt sätt bidrar till att Åland har ett rikt djur- och fågelliv. Det är ofta dessa personer som är de flitigaste med att spika fågelholkar, hålla efter kråka, trut samt invasiva arterna mink och mårdhund. Många vet också exakt hur många ådbon som brukar finnas på varje kobbe. Det är dessa personer som i verkligheten ser hur vår natur mår och förändringarna som sker.
Det är en självklarhet och det är givetvis tryggt att dessa personer säger till, att nu är något fel. Det är nämligen inte bra för någon att man på mikronivå kan se 30-40 örnar på en gång. Örnen är en del av vårt ekosystem och ska så förbli, men inte på bekostnad av annan fågel. Att örnen tar skarv är en klen tröst, för när skarven invaderar Åland på sensommaren är ådfågeln borta.
Jag har själv haft utländska journalister ut på örnsafari, men jag vågar lova att vår skärgård är en större turistmagnet med större ekonomisk tillväxtpotential om vi kan visa upp en diversifierad fågelstam. Annars blir den väldigt tyst på många sätt.
Att begränsa örnens antal är ingen allena rådande lösning. Det är en åtgärd av flera. Folke Husell förde i en insändare fram förslaget att under ett par års tid höja premierna rejält inom viltvården, för att verkligen utrota speciellt mård o mink. Intressant förslag, som kortsiktigt kostar, men sett över tid ger så många positiva effekter att det är värt att titta närmare på.
Att säga att en minskad örnstam har en placeboeffekt är enligt mig ologiskt formulerat. Den som idkar viltvård kan rätt omgående se skillnad på om ett område har färre kråkor, minkar och trutar. Så självklart är det positivt att ett hot minskar, även om t.ex. effekterna av miljöförstöringen kvarstår. Jag vågar lova att all den viltvård som på ett fantastiskt sätt utförs på Åland gör stor skillnad.
Därför är ett bevarande av vårjakten en viktig pusselbit i detta arbete. Den nytta som de åländska jägarna gör är nog unik och i alla fall har inte jag hört om ett liknande engagemang någon annanstans gällande en så bred viltvård.
Vill avslutningsvis ge beröm till landskapsregeringens jaktförvaltare Robin Juslin som på ett mycket proaktivt sätt bidrar till att underlätta jaktvårdsföreningarnas viltvårdsarbete.
John Holmberg
Lagtingsledamot (Lib)
