Jag tänker ställa upp
Från och med år 2018 har jag haft starkt fokus på äldreomsorgen i Mariehamn. Det började med att en anställd inom äldreomsorgen tog kontakt efter att hennes arbetsavtal brutalt hävts av socialdirektören. Därefter följde en rad händelser och beslut som av många upplevdes som allmänt hotfulla. Anhöriga som ansåg att deras äldre släktingar hade behov av särskilt boende fick veta att behov för fler platser finns inte.
Landskapsregeringen föll in i samma trall och basunerade ut riksnormer för antalet boendeplatser för äldre på Åland. Någon hänsyn till att befolkningen är äldre på Åland och bor mycket utspritt beaktades inte. Det som gäller i riket ska också gälla på Åland. Knappt hade vågorna lagt sig efter den stormen så meddelade socialnämnden och ansvariga socialtjänstemän att treskift för all personal inom äldreomsorgen införs 1.1.2019.
Personalen, anhöriga och många andra upprördes över förfarandet. Ingen diskussion med berörd personal hade föregått beslutet. Debatten var intensiv. De anställda protesterade. Ingen med ansvar tog åt sig av kritiken. Personal började lämna stadens äldreomsorg.
Den 30 augusti 2018 annonserar staden efter 21 personer till äldreomsorgen. De ansvariga förnekade att det hade med treskift att göra. Den 4 januari 2019 annonserar staden efter 25 personer till äldreomsorgen. Den 22 augusti 2019 annonserar staden efter 29 personer. Personalflykten är katastrofal. Personalens arbetsvillkor är fortfarande oklara. Ingen verklig diskussion har förts eller förs med personalen i sin helhet. Oro och stress råder.
Våren 2019 rasade en vårdskandal i Finland som avslöjade bristerna i äldreomsorgen särskilt på privata boenden. Det genomgående problemet var för lite personal och icke-behörig personal. Detta hade en indirekt effekt på Åland. De ansvarigas arrogans och ovilja att lyssna har avtagit. Kraven på riksnormer för äldreboende på Åland har tystnat.
Men läget är långt ifrån tryggt och hållbart. Carolina Sandells rapport ”Att vaka eller inte vaka” avslöjar brister och strukturella problem inom stadens äldreomsorg. Min uppfattning är att personalen ska vara i fokus. Ansvar och beslut bör föras ner i organisationen. De som dagligen jobbar med de äldre ska ha större frihet att organisera sitt arbete. Rätt personal på rätt plats.
Närvårdare och sjukskötare ska ansvara för omsorger och vård. Annan personal kan sköta tvätt, städning, frukost och liknande. Omvårdsledarna ska leda arbetet med större ansvar och frihet och befrias från en del av sina arbetsuppgifter. Ledningens arbete ska gälla utveckling, planering och finansiering av den nuvarande och framtida äldreomsorgen. Toppstyrningen och tystnadskulturens tid är förbi.
Mycket återstår att göra för att återställa förtroendet för stadens äldreomsorg. Därför ställer jag upp i kommunalvalet. Jag är beredd att ta ett fortsatt socialt ansvar för de äldre, barn som behöver skydd , kvinnor som utsätts för våld och trakasserier, personer med funktionsvariationer och alla andra som har rätt till stöd och hjälp för att klara ett självständigt liv.
BARBRO SUNDBACK (S)
