Jag stöder inte Black Lives Matter
Det ska ordnas en manifestation som stödprojekt till en politisk rörelse som kallar sig Black Lives Matter (BLM) i Mariehamn nu i slutet av julimånaden. En rörelse som hade som mål att bekämpa rasism och polisvåld mot svarta. I dag ser jag i medierna hur människor som identifierar sig med denna grupp välter statyer som inte passar in i deras världsbild, sätter i brand bilar, affärer, hus och lägenheter och utövar våld mot andra medmänniskor.
När jag googlade lite mera om denna rörelse kom följande saker fram. BLM anger bland annat att man vill förvandla USA till en kommunistisk dystopi. Man vill avskaffa heteronormativitet och så med kärnfamiljen som följd, polisen (som behövs för alla människor oberoende hudfärg), fängelser och kapitalismen. Det nuvarande politiska systemet ska krossas helt enkelt.
Detta låter inte för mig längre som en kamp mot rasism utan deras agenda innehåller mycket mera än sådan och därför är det helt obegripligt för mig att folk helt okritiskt följer strömmen. Den sista tiden är präglad av massrörelser som vill, enligt mig, leda våra västliga samhällen i en viss riktning.
Världen förändras förstås och förnyelse behövs. Men för mig är frågan åt vilket håll det ska gå. Och tittar jag på de sista rörelser och ser vilka människor eller grupper som står bakom och driver frågor om mångkultur, hbtq/genus/feminism, klimat eller som nu BLM, då konstaterar jag för mig att det handlar mest om samma människor – främst om vänster, vänsterradikala eller liberala krafter som jag brukar kalla vänsterliberal mainstream (ser du ett sammanhang?).
Ifrågasätter eller motsätter man sig denna pågående kulturrevolution, egalt vilka goda och förnuftiga argument man än anför, kan man stå i blåsväder då åsiktskorridoren är trång och yttrandefriheten befinner sig i farozonen. Jag märker, när jag pratar med folk att de i de allra flesta fallen håller med om saken men vågar helt enkelt inte yttra sig offentligt, på jobb eller till och med när de träffar vänner och bekanta. Denna utveckling oroar mig.
Så för mig räcker det att försöka att vara en människa med hyfsat folkvett. Därför behöver jag inte gå med i manifestationer som pride, friday for future, refugees welcome eller nu i BLM.
RENÉ JANETZKO
SVAR PÅ INSÄNDARE:
Black Lives Matter är en människorättsrörelse som arbetar mot polisbrutalitet och systematisk rasism som drabbar svarta personer. den uppstod 2013 efter att George Zimmerman friades på alla punkter för mordet på 17-åriga Trayvon Martin.
Black Lives Matter handlar inte om att vita eller andras liv inte spelar någon roll. Det är en reaktion på att det inte verkar spela någon roll när svarta människors liv tas, eftersom det inte blir några större konsekvenser. Och därför måste det egentligen enkla och självklara sägas; att svarta liv spelar roll. Det är värt att notera att svarta människor är en särskilt utsatt grupp för strukturell rasism och övervåld.
Ingenstans på deras officiella hemsida står det att de har en kommunistisk ideologi som du påstår, utan uppmanar människor att rösta på den person eller parti som tar svarta liv och antirasism på allvar.
Det står även på deras officiella hemsida att de vill fokusera på omformation av rättsväsendet (till exempel införa längre utbildning för poliser i USA – som i dag är ungefär lika lång som en väktares – arbeta mot ekonomisk orättvisa, för lgbtqia+ och mänskliga rättigheter samt skapa tillgång till sjukvård och kvalitetsutbildning).
Protester som blir våldsamma kommer från frustrationen över att inte bli hörd, sedd eller tagen på allvar, när rösten inte bär längre och frustrationen blir översvämmande så är det vanligt förekommande att till exempel bilbränder etcetera kan ske. Historiskt sett är detta är ett välbekant grepp, exempelvis suffragetterna som anlade bomber i deras kamp för kvinnors rösträtt. (Källa: Världens Historia) Och det tackar vi väl för i dag. Eller hur?
Självklart förespråkar vi inte våld, men det är viktigt att förstå att varför våld föds.
Det är enkelt att ställa sig utanför en motståndsrörelse och bara se på, när det förtryck som rörelsen försöker utplåna inte drabbar dig.
Visst kan åsiktskorridoren vara trång ibland, och ännu trängre blir den när man inte vill eller vågar omvärdera sin åsikt. Det är viktigt att prata med varandra och diskutera, men det viktigaste är kanske att lyssna på dom som talar ur erfarenhet.
Det finns många viktiga svarta röster som har skrivit böcker om rasism, till exempel Layla Saad som har skrivit en bok som heter ”Me and White Supremacy”.
Vi hoppas att få se många som vill visa solidaritet med Black Lives Matter och visa att vi inte heller tolererar rasism på Åland, på tisdag den 28:e juli kl 19.00.
BLM-ARRANGÖRERNA PÅ ÅLAND
