Internationella kortet III
Det gastas mycket om att koppla in det internationella kortet i gnisslet mellan Åland och statsmakten. Vilket kort?
Till min stora förvåning så visar det sig att det inte finns några garantistater längre, Förenta Nationerna övertog inte Nationernas Förbunds förpliktelser år 1946. Man tog inte ens upp Ålandsfrågan överhuvudtaget då. Därmed förföll alla internationella garantier för Åland.
Detta har politikerna sorgfälligt undvikit eftersom jag genom självstudier kommit underfund med det. Min juridiska bedömning är att Sverige och Finland kan besluta om att slopa självstyrelsen med en ny överenskommelse eftersom alla internationella åtaganden slopats.
Detta kan bli aktuellt om Åland inte följer internationella lagar. Eller om Åland som nu obstruerar mot statsmakten. Eller om Åland kränker mänskliga rättigheter.
De enda internationella garantier som gäller idag är demilitariseringen från 1856 och överenskommelsen om självstyrelsen mellan Sverige och Finland som resulterat i Självstyrelselagen.
Natoförespråkare på fastlandet anser att demilitariseringen är det största hotet mot Finland idag. Åland står med byxorna nere och får nog lov att tala med mindre bokstäver. Dom kriterier som demilitariseringen uppstod ur är sedan länge sedan försvunna i historiens mörker, vem kommer längre ihåg bondeupproret på 1500-talet som var Finlands första inbördeskrig. Eller stora ofreden på 1700-talet när ålänningarna nästan mangrant flydde till Sverige.
En äldre kvinna tog några kor med sig och flydde upp i Ingbybergen och levde i en grotta och undkom. Sålunda försvinner alla internationella avtal in i historien.
Någon har föreslagit att vända sig till Sverige och klaga men glöm det, Sverige är rädd för ryssen än idag som härrör från stormaktstiden.
Den internationella klagorätten för Åland som gällde från 1921 försvann 1946.
Åland får nog ödmjukt finna sig i att vara ett landskap i Finland och anpassa sig därefter. Jag är övertygad om att Åland skulle må bättre om man slutar obstruera mot fastlandet. Varför kan man inte uppföra sig som vanliga medborgare i Finland vilket vi alla är.
Självstyrelsen går i kvav av egen kraft. Åland kväver den själv genom sin sturskhet mot fastlandet. Det är bättre att acceptera sin nuvarande situation och ödmjukt samarbeta. Man borde bilda en samarbetsstab tjänstemän i förvaltningen som kan finska och svenska språket perfekt och som förmedlar all information och översättningar samt kontakter åt båda håll.
Detta har fastlandet ej intresse för men det har Åland och får givetvis bekosta själva. Förr eller senare, snarare förr när svenska språket försvinner som förvaltningsspråk i Finland så är man tvungen.
Det är dags att starta nu för att ha en fungerande organisation när det sker.
Hela svenskheten i Finland kommer att förgå och svenskan blir vad tex samiskan är idag. Samiskan var en gång i tiden det huvudspråk som talades i Finland. Man får komma ihåg att finskan i Finland existerade inte så sent som mitten på 1800 talet, svenskan var enda officiella språk.
Allt förändras med tiden och vi med den.
ABBORREN
