DELA

Inte värdigt en myndighet i allmänhetens tjänst

Sedan renhållningsmyndigheten Mise grundades för 14 år sedan har det gång efter annan dyrt och heligt utlovats att avfallshanteringen ska göras mer effektivt, med sundare konkurrens, ökad valfrihet för hushållen och framför allt till en lägre kostnad för kunderna.

De otalet artiklar och insändare som producerats genom åren innehåller massiv kritik mot myndighetens avgifter och sätt att sköta avfallshanteringen. Mises har försökt lugna folkstormen med bortförklaringar om missförstånd, att det ska bli bättre och inte sällan även halvraljanta kommentarer gentemot kunderna.

Det här är inte värdigt en myndighet i allmänhetens tjänst.

Renhållningsmyndighetens verksamhet har sedan starten 2006 tillåtits svälla över alla bredder på kundernas bekostnad. Allt detta med de kommunala Mise-representanternas goda minne.

En tillbakablick på kostnadsnivån åren före Mise och fram till idag visar en skrämmande kostnadsutveckling. Istället för lägre kostnader har avgiften för ett Mise-hushåll med två personer, utan hushållsnära hämtning, i Jomala under åren 2003–2021 stigit med hisnande 472 procent!

Under åren 2006–2021 är avgiftsökningen för samma hushåll 138 procent och under de senaste tio åren 90 procent. Det ska ställas i relation till levnadskostnadsindex som under de tio senaste åren ökat med cirka 15 procent.

Kostnadsutvecklingen saknar ju både rim och reson och visar tydligt hur renhållningsmyndigheten under alla dessa år fortsatt att slå blå dunster i ögonen på sina kunder/uppdragsgivare, istället för att ta tag i orsakerna till att kostnaderna skenar. Till exempel att sluta påföra privathushållen kostnader för producentansvaret, som enligt lag ska betalas av de affärsrörelser som släpper ut förpackningar på marknaden.

En annan grundläggande orsak till den branta kostnadsutvecklingen är ju att Mise har tillåtits bli en aktör med upphandlingsmonopol inom sitt verksamhetsområde, vilket lett till ökad administration och allt fler anställda.

Ägarkommunerna måste ta sitt ansvar och sätta stopp för denna orimliga utveckling vid Mise-stämman den 15 december. Inte minst måste lagligheten med att påföra hushållen schablonavgifter redas ut, men givetvis även den grundläggande frågan om Mise verkligen är det mest kostnadseffektiva och kloka sättet att sköta avfallshanteringen i berörda kommuner.

I väntan på alternativa lösningar, som ska bygga på fritt val och fri konkurrens, bör Mise sättas på sparlåga och det gamla avgiftssystemet tillämpas. Sedan är det upp till de ansvariga att lösa renhållningsmyndigheten från den ingångna upphandlingen av soptransporterna, vilket inte på något sätt ska drabba kunderna.

ANDERS ERIKSSON (ÅF)
ROLF GRANLUND (ÅF)
PELLE HÄGGLUND (ÅF)
GUNNAR GRANLUND (ÅF)