DELA

Inte tid för åtstramning

Det finns en märklig paradox i analyserna kring den rådande och den kommande ekonomiska situationen.

Å ena sidan finns en lång önskelista på vad stat, landskap och kommuner, den samlade offentliga sektorn, ska leverera i form av service, stöd och stimulans i en aldrig tidigare skådad kris. Den är självklart befogad, det är där ansvaret nu ligger att hantera krisen. Å andra sidan drar man slutsatsen att det offentliga nu måste börja spara, för någon guldkant kommer ingen kommun att ha råd med i framtiden, och nån utveckling av välfärden har man inte råd med.

Ett skolexempel levererar Daniel Dahlén i torsdagens tidningen Åland. Servicekostymen är för stor, enbart basservice kan erbjudas, det ska till åtstramningar och lagändringar som minskar kommunernas kostnader.

Paradoxen är att det är just den starka offentliga välfärden som bär oss över krisen. Det som är de ”stora kostnaderna” är bra skola, bra omsorg, bra hälso- och sjukvård, bra äldreomsorg, tillräckliga assistenresurser, fri bildning, fritidshem, kollektivtrafik. Det är Pelaren, det är kulturinstitutionerna och små barngrupper på våra dagis.

Ser man på samhällsekonomin som en helhet över tid är de pengar man kan spara i en kommun på att till exempel dra in assistentresurser eller att förebygga psykisk ohälsa direkt överförda till landskapets vårdapparat, arbetslöshetsersättningar och missbrukarvård. Det är att kissa i byxorna idag och märka att man är kall och våt imorgon.

Det är oerhört fantasilöst och förutsägbart att lösningen än en gång ska vara att man ska spara sig ur krisen, när bevisligen det som håller samhället igång är just den offentliga sektorn.

Varför inte tänka tanken att det offentliga ska satsa på att så snabbt som möjligt kickstarta ekonomin när krisen är över, inte spara så att man skapar kommande kostnader, inte fördjupa arbetslösheten (som i sig bara är ett sätt att föra över kostnader till landskapet).

Ett perfekt exempel är de socialvårdslagar som antogs i slutet av den förra mandatperioden. Det kommer att skapa initialt högre kostnader i kommunerna, men enligt erfarenhet från rikssidan innebära både inbesparingar och högre livskvalitet.

Om något borde landskapsregeringen nu i skyndsam ordning genomföra kommunreformen. Den lagen är laddad med 11 miljoner till kommunerna för strukturella reformer som skapar starkare enheter. Och man borde investera stort i projekt som skapar jobb och ställer om Åland i en mer hållbar och resilient riktning.

Låt oss inte backa in i framtiden.

NINA FELLMAN (S)