Inte svårt att förstå bara man vill
I en kommentar till min artikel om vikten av att skilja mellan autonomins finansiella system och egna skatter beskriver ledarskribenten olika politikers uppfattning om vad jag menar. Det känns något konstigt att Harriet Tuominen inte diskuterar direkt med mig utan via andras uppfattning av det alternativ jag föreslagit som finansiell struktur för fördelningen av statsskatter till Åland. Dessutom avslutar hon med att hon inte är överbevisad om att egna skatter inte är det enda saliggörande.
Egna skatter är inte ett konkret förslag i det nya förslaget till självstyrelselag. Visserligen fanns det från åländsk sida förhoppningar om övertagande av skattebehörighet bland annat som en konsekvens av SOTE reformen. För min del stod det helt klart att något sådant inte var politiskt möjligt av flera olika skäl. Gunnar Jansson har vid flera tillfällen konstaterat att skatterätten är i princip som vilken annan behörighet som helst. Därför ingår den som en punkt bland övriga behörighetsområden som kräver både lagtingets och riksdagens godkännande i förslaget till ny självstyrelselag.
Detta klingar väl med målet att utvidga autonomins ekonomiska självstyrelse. Vi har med andra ord skapat ett delvis nytt självstyrelsesystem.
Frågan om egen beskattning ska initieras och drivas av lagtinget som representerar det åländska folket. Här finns en hel del att göra. Varken näringslivet eller ålänningarna verkar i dagsläget tro på egna skatter. Men systemet gör en diskussion och ett framtida övertagande möjligt.
Lika är det med avtalsfrågor. Kommittén föreslår inte att behörigheten skall överföras nu men det bli möjligt med den nya självstyrelselagen förutsatt att en majoritet i lagtinget beslutar att frågan ska drivas. Frågor av det slag är viktiga och måste därför ingående och brett utredas och diskuteras.
Jag är av den uppfattningen att kommittén inte hade mandat av väljarna att försöka överta delar av beskattningen. Därför har jag konsekvent fört fram den åsikten och avrått mina åländska kollegor att driva frågor om övertagande av beskattningsrätt eftersom fokus hamnade fel och massor av tid spenderas på frågor som inte hade förutsättningar att vinna majoritet i kommittén vilket de inte heller gjorde.
Till sist om vikten med att gå in för ett system som hade innebär att statsskatterna stannar på Åland. Det hade inneburit att Åland formellt hade blivit skattetagare och därmed lagt grunden till en struktur som funktionellt fungerar om och när man vill ha någon eller några former av egen beskattning. Av detta blev intet.
Istället kommer massor av tid och energi att gå åt att försöka tolka ett friserat klumpsummesystem som lagtinget inte har makt över utan som finansministeriet tolkar och tillämpar på ett sätt att de alltid ska ha den faktiska kontrollen av klumpsummans storlek. Deras inflytande är större än någon ministers eller regerings.
Det förslag jag förespråkar är inte svårt att förstå. Det innebär kort och gott att de statsskatter vi betalar ska bli kvar på Åland och vi ska leva på våra egna inkomster. Med andra ord bära ett normalt ansvar för vår ekonomi. Om Ålands folk så vill inleds förhandlingar om egen beskattning i sin helhet eller i någon del av beskattningen. Det kallas demokrati.
I fråga om finansiering av förvaltningsområden så har vi fått lära oss att den som har lagstiftningsbehörigheten har också förvaltningen och finansieringsansvaret. Den ansvarsfördelningen ska också gälla staten inte bara Åland.
Barbro Sundback (S)
Barbro! I din förra insändare skrev du att jag grovt hade misstolkat ditt förslag. Och jag konstaterade att jag i så fall inte var ensam. För en som inte har suttit med i Ålandskommittén och diskuterat frågor av det här slaget i flera år så är det inte lätt att sätta sig in i vilka olika förslag som har förts fram och vad de har lett till. Vad jag har förstått så har ditt förslag om att skattepengarna skall stanna på Åland utretts, så det har åtminstone inte klingat för döva öron, vilket någon av dina kolleger i kommittén påstod.
Det jag har efterlyst på ledarplats – måste passa på när tillfälle ges – är hur våra politiker har tänkt sig utnyttja egen beskattningsrätt. Vill man ha den så måste man också ha en uppfattning vad man kan använda den till. Det skulle vara välkommet om någon gav konkreta exempel istället för att i det oändliga upprepa att en autonomi inte är en autonomi om den inte får besluta om sina inkomster. Där tyckte jag du skilde dig från mängden, men hade tydligen fel på den punkten också. Beklagar.
Harriet Tuominen
Ledarskribent
