Inte svårt alls, men politiskt obekvämt
För den som uppskattar fakta bättre än tyckande är Ålands Statistik- och Utredningsbyrå (ÅSUB) en källa till mycket intressant. I veckan kom ÅSUB ut med en rapport kring den åländska befolkningsstrukturens utveckling under 2000-talet. Personer över 50 år står för 90 procent av befolkningstillväxten. Sedan år 2000 har Ålands befolkning ökat med 4 300 personer. De som har fyllt 50 är nu 3 800 flera, under 50 år har ökat med bara 500 personer. Största förändringen har skett i gruppen 65–74 år, som blivit nästan 1 800 fler. 75–84 år har ökat med 700 och 85+ med 200 personer. De unga under 18 år är närmare 300 fler nu än för 20 år sedan.
År 2000 var drygt 16 procent av ålänningarna +65 år, idag är siffran 23 procent. Medelåldern på Åland har stigit från 40 till 44 år, i Mariehamn och skärgården har bara de äldre blivit fler under 2000-talet.
Det här påverkar den så kallade försörjningskvoten som visar antalet personer i arbetsför ålder i förhållande till övrig befolkning. Färre ska försörja allt fler. Positivt att vi lever allt längre, men ställer också nya och andra krav på samhället. Äldrevården är ett kommunalt ansvar med allt högre ekonomiska krav på specialiseringar, kostnadseffektiva investeringar och kompetensförsörjning. Kommunreform eller samordnande samhällsreform skulle lösa problemen.
Vi förväntas arbeta allt längre. Det är för många något positivt, men ställer också krav på att vi mår bra och orkar. Därför av vikt att Åland har ett folkhälsoarbete som löper genom alla åldersspann. Finns en växande klyfta där man antingen är väldigt aktiv eller inte alls. Speciellt hos barn och ungdomar växer stillasittandet. Även denna trend behöver brytas, då studieresultat, psykisk ohälsa och ingången till arbetsmarknad påverkas stort av din fysiska hälsa. Tack vare flyttningsöverskottet blir vi fler. Attraktionskraften att flytta till Åland måste bli ännu större och locka mångfalden av åldrar, händer och hjärnor. Mycket av vår välfärdsinfrastruktur har kapacitet att serva många fler och blir då mer kostnadseffektivt och ger ekonomiskt utrymme till attraktionskraftshöjande insatser. Ett ekonomiskt och socialt kretslopp som bidrar till ett välfärdssystem Åland orkar bära.
Dagens historiskt höga arbetslöshet kräver en arbetslinje. Det behövs kunskapslyft för omskolning, men också kompetenser till de framtidsbranscher som ska vara ryggraden i åländsk ekonomi. Vi har globala IT-företag i världsklass, men hur prioriterar vi inom det utbildningssegmentet? Vi har inte råd med extra allt. Vi måste våga prioritera bort något för att satsa stort på annat. Då får vi en fungerande arbetsmarknad/skattebas och bränsle till vårt nya avräkningssystem.
I Sverige står offentliga sektorn för cirka 30 procent av arbetsplatserna, i Finland 26 procent. På Åland är siffran 37 procent. Detta innebär att Åland har 58 fler offentligt anställda per tusen personer än Finland. Lågt räknat blir det drygt 1500 fler anställda än Finland på motsvarande mängd invånare. Om en offentligt anställd kostar 40 000 euro per år utgör det 60 miljoner per år. Någon som fortfarande undrar varför ekonomin ser ut som den gör? Varför Åland är överadministrerat och lånar till driften? Politiskt deprimerande att så få i lagtinget delar min åsikt.
Åland måste ställa om, inte bara efter pandemin, också efter 10-tals år av ekonomisk politik där för få politiker velat förnya och förändra. Jag ser fram emot en omställningsbudget som visar politiskt mod. Inte svårt, men obekvämt.
JOHN HOLMBERG
LAGTINGSLEDAMOT (LIB)
