Inte så enkelt som det kan synas över bösspipan
Karl-Erik Bergman skriver i Nyan den 4/3 om parasitbördan hos ejderungarna som en av de främsta orsakerna till ejderbeståndets nedgång. Det finns förmodligen en hel del sanning i hans slutsatser. Alla sjöfåglar och änder belastas normalt av inälvsparasiter, men graden av infektion varierar mycket över tid.
Orsakerna till detta kan i första hand sökas i variationer i fågelungarnas motståndskraft. I övrigt friska ungar i god kondition, klarar av en måttlig parasitinfektion tack vare sitt immunsystem.
Under de senaste två åren har man registrerat omfattande fågeldöd bland havsfåglar i Skåne, Blekinge och Kalmar län, såväl vuxna som unga fåglar har hittats döende på stränderna och fågelskären. I första hand har man sökt orsaken i miljögifterna, men senare kunde man fastslå att dödsorsaken var en allvarlig brist på B1-vitamin.
Vi har här alltså att göra med mera omfattande störningar i fåglarnas näringsbas som förorsakar ett sjukdomssyndrom innefattande, kramper, synstörningar och förlamning. Liknande fågeldöd har även registrerats i östra Finska viken.
I själva verket tycks det röra sej om samma sjukdomssyndrom som på 1980-talet drabbade Östersjöns laxar vars yngel i stor skala dog just av B-vitaminbrist.Sjukdomen var lätt att bota hos odlad fisk med stora vitamintillskott.
Intressant nog har man funnit liknande symptom hos idisslare, under benämningen CCN (cerebro-cortical nekrosis). Orsaken visade sej här vara en bakterie som producerar ett enzym, tiaminas, som förstör B-vitaminet i djurens mag-tarmkanal. Också här var det möjligt att kurera djuren med stora vitamindoser.
Hur det här kan kopplas till ejderungarnas höga dödlighet hos oss, är inte klarlagt, men studier på vuxna ejdrar i södra Östersjön visar att många var i dålig kondition efter vintern. Ett betydande antal av de ådor som orkade genomföra sin vårflyttning, kunde inte skrida till häckning. Många avbröt också ruvningen, eller dog på boet.
Om det också här är frågan om vitaminbristkomplexet är väl ännu oklart, men man kan mycket väl tänka sej att ejderungar, som föds försvagade med outvecklat immunsystem, faller offer för parasitinfektionerna.
Det ligger nära tillhands att söka de grundläggande orsakerna i storskaliga förändringar i havets näringsvävar, och då framför allt på de lägre nivåerna bland planktonsamhällena. Det finns t.ex. flera planktonarter som gynnas av eutrofieringen och som kan producera starka nervgifter.
Summa summarum: allt är inte så enkelt som det kan synas över bösspipan.
Johan Franzén, Föglö
