Inspiration och plagiat – var går gränsen Strax?
Inom den skapande branschen är det en öppen hemlighet – de flesta arbeten är troligtvis baserade på timmar av research på Pinterest & co. Chefen/kunden/professorn säger åt dig att komma med 10 förslag på under en timme och den underförstådda betydelsen är att du snabbt bör hitta något att “kopiera” från nätet, anpassa och justera så att man inte längre kan se det nya verkets anknytning till originalet och slutligen presentera. Det här är vardagsmat för den enskilde, aspirerande designern eller konstnären.
Men inte är det så mycket annat på mindre, kommersiella agenturer, här använder man sig av mallar som återanvänds och återanvänds, gång efter gång efter gång. Det som fungerat för en kund kan recyclas för andra kunder, det som haft succé inom en bransch kan säkerligen appliceras på andra branscher, och på detta vis bygger någorlunda framgångsrika agenturer upp sin portfolio med samtidigt reducerad arbetsmängd och nästan utan någon sorts innovation.
Och trots att även de låter sig inspireras av andra under skapandeprocessen, trots att man kan hitta många liknande verk på internet och trots att deras arbeten i mångt och mycket verkar vara definitionen på upprepning, ses inget av det ovannämnda som plagiat. Det är ett accepterat arbetssätt, särskilt i småsamhällen där design och konst inte är så etablerade än.
På Åland finns ett litet antal agenturer som erbjuder visuella lösningar. I toppen av dem står Strax, som man kanske kan säga att hittills har vunnit monopolen på den åländska designmarknaden och därför har hand om de största och flesta kunderna på ön.
En titt på hemsidan avslöjar att agenturen absolut faller in under den kommersiella kategorin, många av deras arbeten ser häpnadsväckande lika ut på en nivå som även den icke insatte skulle märka och trots att detta då borde höja effektiviteten eller åtminstone bidra till funktionella, smarta och snygga lösningar verkar ändå inte mycket tankeprocess (den professionella definitionen för detta är User Experience) ligga bakom majoriteten.
Tittar man på de konkurrerande agenturerna, t.ex. winter.ax eller även April, möts man av mycket mer nytänkande, know-how och allra viktigast – viljan att börja förändra det åländska uppträdandet online och visuellt i ett sätt som återspeglar den unika essensen som återfinns bara på just Åland. Inget sådant syns i Strax arbeten.
Nej, deras arbetsmoral verkar faktiskt kunna summeras såhär: “Vi roffar åt oss allt som ger oss en starkare kontroll över den åländska designen, även om detta innebär att återanvända samma hemsida 32 gånger, att utnyttja småsamhällets skydd eller att kanske låta sig inspireras lite väl mycket av andra åländska formgivares arbeten”.
”EN SOM SER”
STRAX VD BENGT JOHANSSON SVARAR:
Hej och tack för dina synpunkter!
Bland våra medarbetare finns välutbildade, professionella designer och webbutvecklare som ägnar mycket tid åt att skapa unika lösningar och mervärden för kunderna. Trots det kan det säkert i vissa fall uppfattas som att formgivning och innehåll har likheter med andra produktioner.
Sånt tror vi att alla byråer och formgivare tampas med dagligen och försöker undvika. Vi är glada över att så många kunder väljer att jobba med oss och tydligen är nöjda med våra tjänster och service. Något monopol har vi sannerligen inte, duktiga konkurrenter har vi både lokalt och internationellt.
