KST ett ånglok utan bromsar
Likt ett ånglok utan bromsar tuffar landskapsregeringen ohejdat på att driva igenom Kommunernas socialtjänst (KST). De kommunala stationerna passeras i rasande fart utan uppehåll och får nöja sig med att få dagens dekret avkastat på perrongen.
Då resenärerna, det vill säga de kommunala beslutsfattarna, protesterar över att inte få stiga på uppmanas de att ta ett eget tåg till ändhållplatsen. Då resenärerna sent omsider kommer fram är festen över och som tack måste de ta hand om disken.
Ungefär så kan man beskriva landskapsregeringens skendemokratiska sätt driva igenom den reform som under våren hamnar på lagtingets bord. Lagförslaget som presenteras bygger på obligatoriskt medlemskap i det nya kommunalförbundet för alla kommuner. För att göra det enkelt vill regeringen bygga vidare på Ålands enda nuvarande kommunala tvångssamarbete: Ålands omsorgsförbund.
Ingen ifrågasätter syftet med samordningen av de sociala tjänsterna som ingår i KST; alla ålänningar ska ha rätt till likställd social service oberoende var de bor på Åland. Sociala rättigheter som bygger på lag ska inte få styras av hemkommunens ekonomi eller godtycke. Klienter ska inte behöva argumentera för och överbevisa tjänstemän/-kvinnor om sina lagliga rättigheter. Familjer med speciella barn ska inte behöva bli utmålade som kostsamma ”svarta får” i kommunerna. Det är ovärdigt och förnedrande.
Vad är då problemet? Till att börja med att det inte bara är ett, utan många problem:
– KST-reformen är inget som kommunerna begärt eller initierat, utan endast får ta konsekvenserna av med uppmaningen att göra det bästa möjliga.
– Avsaknaden av ett förutsägbart och transparent finansieringssystem som godkänts av kommunerna
– Att samarbetsformen kommunalförbund historiskt visat sig inte fungera.
Landskapsregeringen har under hela resan in absurdum vägrat att utreda alternativ till ett kommunalförbund med hänvisning till att man inte vill undergräva kommunernas självbestämmande. Men mest handlar det om prestige, att kunna visa för väljarna att man åtminstone åstadkommit någonting inom den sociala sektorn under mandatperioden. Att förslaget inte är förankrat hos dem det berör eller är ändamålsenligt spelar mindre roll.
Ålands Framtid har från början krävt att det görs en utredning om att införa de sociala verksamheter som berör av reformen under landskapet. Orsaken är att den kommunala samarbetsformen kommunalförbund inte fungerar i praktiken. Men det tar inte regeringen hänsyn till, det är ju kommunernas sak att lösa! Det är ju ungefär som att kräva att kommunerna ska bygga ett höghus på torpargrund.
Att med hjälp av lagstiftaren lagtingets makt driva igenom en reform med ett inbyggt fundamentalt problem är inte ansvarig politik. Det kan, om det vill sig illa, hota den sociala tryggheten istället för att öka den, beroende på att samarbetsformen för socialtjänsten inte fungerar.
Ska bli oerhört intressant att se hur regeringsblockets lagtingsledamöter röstar då lagförslaget om KST läggs på bordet. Kommer man att följa hemkommunens åsikt eller partipiskan?
Ove Andersson (ÅF)
