Inget blir bättre med stora kommuner
På ledarplats i torsdagens Nya Åland ondgör sig Nina Fellman över den åländska trögheten i debatten om kommunsammanslagning. Eller rättare sagt, hon anser det vara av största vikt att man nu går från ord till handling, och i brådskande ordning slår samman de åländska kommunerna till en mer ekonomiskt och effektiv förvaltning.
Själv är jag ingen vän av kommunsammanslagningar. Och jag tror inte heller att störst är bäst och vackrast. Mina farhågor besannandes också när man slog samman Ålands Folkhälsoförbund, Ålands Vårdförbund och Ålands Centralsjukhus till en enhet. Det blev varken bättre service för patienterna, underlättat samarbete för personalen, eller mer ekonomiskt för skattebetalarna.
Och alla de gamla direktörerna blev kvar, fast med nya tjänstebeteckningar och (kanske) högre löner. Man kan fråga sig var det brast mellan planering och verklighet. Sanningen ligger i svårigheterna att greppa ett stort verksamhetsområde, och att få det att fungera effektivt. Det är också viktigt att få den interna kontrollen att fungera på ett tillfredsställande sätt. Dessutom skall de olika verksamhetsenheterna fås att fungera friktionsfritt tillsammans. Att gripa in i varandra, ungefär som bitarna i ett pussel. Hittills har inte någon av ÅHS styrelser tillfullo klarat av den uppgiften. Styrelsen är nämligen den som har det yttersta ansvaret för en verksamhet. Styrelsen bör vara kunnig och kompetent, och ha god insikter i hur en stor organisation skall fungera för att vara effektiv och kostnadsbesparande.
Det samma gäller för en kommun. Kommunstyrelsen bör ha goda insikter i kommunförvaltning, känna till kommunens och kommuninvånarnas olika behov, och ha förmåga att samarbeta både med varandra och medarbetarna. Där tror jag att mindre enheter fungerar bättre än en stor kommun. Om man skulle slå samman norra Ålands fem kommuner till en enhet, så skulle centralorten bli i Godby. Dit skulle man centralisera kommunens administrativa förvaltning, inklusive socialkanslier, byggnadsinspektioner, tekniska avdelningar och skolförvaltning.
Vi skulle få räkna med att ett antal daghem i de tidigare kommunerna också skulle slås samman och placeras i Godby, “för alla skall ju genom Godby på väg till jobb”. Skolväsendet skulle centraliseras med ett större skolkomplex, också i Godby, och ett flertal olönsamma små skolor läggas ned. Brandkårerna i utkanten av storkommunen skulle läggas ner, och ungdomslokalerna? Ja, de kostar ju i underhåll, och ungdomarna vill ju helst vara i Godby på kvällarna.
Vissa av vårdhemmen skulle bli kvar, vissa skulle läggas ner för att de inte är tillräckligt kostnadseffektiva. Men vi skulle inte kunna räkna med att få bo i den gamla hemkommunens vårdhem när vi blir gamla, utan vi skulle placeras där det fanns plats, eller var mest kostnadseffektivt, eftersom de olika vårdhemmen skulle specialisera sina vårdtjänster. Ja, men vi skulle ju spara in pengar på att få ett antal mindre kommundirektörer, säger ni nu. Nej, säger jag. Vi skulle nog återfinna dem i den nya storkommunen, men med nya tjänstebefattningar och högre löner! Det är i princip bara ett antal arvoden till kommunfullmäktigeledamöter vi skulle spara in, men det skulle vi förlora många gånger om i försämrad service och mindre beslutanderätt.
Om det verkligen är bättre och billigare med en eller flera storkommuner på Åland, varför har då inte Mariehamn med sina 12.000 invånare Ålands lägsta skattöre? Och varför är Mariehamns stad så skuldtyngd om man är så kostnadseffektiv när man är stor? Och varför är det bara mariehamnare som talar för en kommunsammanslagning?
Runa Lisa Jansson
Jag har inte skrivit, och tycker inte, att de åländska kommunerna i brådskande ordning ska slås ihop. Jag tycker däremot att man inte ska vara så rädd för att prata om det. Något blir man nämligen tvungen att göra.
Nina Fellman
