DELA

Ingen vill vara fast i ett skadligt beroende

Om man sedan barnsben varit patient på ÅHS BUP (barnungdomspsykiatrin ) och flertal diagnoser/NPF är fastställda, om man har ordinerats alla de sorters stöd, receptbelagda mediciner, om helhetsskötseln har fungerat relativt okej om man har haft läkarbesök med täta jämna mellanrum, samt alltid kunnat nå sin läkare, så har det varit möjligt.

Dagen kommer då man blir myndig, BUP läkaren “varnar” för att tyvärr brukar problemen ta fart då VUP tar över (vuxenpsykiatrin). Anhörig kommer ej mera att ha rätt till insikt eller rätt till att delta i vården trots att NPF problematiken fortfarande är aktuell, det vill säga patientens funktionsnedsättning och fastställda diagnoser kvarstår. Samtyckesavtal är det ingen som för på tal. Ett samtyckesavtal mellan alla enheter inom ÅHS samt patienten och anhörig krävs ju för att sekretess ej skall sätta käppar i hjulet. Det är viktigt att patienten/anhörig blir informerad om att samtyckesavtal bör skrivas, om patienten fortsättningsvis behöver och vill ha anhörighjälp i allt. Läkare byts från gång till gång allt som oftast på VUP och videolänk blir ofta patientens “fysiska” möte, då viktiga hälsokontroller skall göras, samt receptförnyelser skrivas.

Recept kan komma att skrivas ut på sådant sätt att det visar sig bli överkonsumtion och fel mediciner. Det händer att insomningstabletter ordineras flera dagar i följd än vad rekommendationerna är, samt även att de även tas dagtid, mot ångest. Tack och lov så har vi apotekspersonal som är observanta och brukar ifrågasätta varför man har så mycket mediciner och varför man hämtar ut så ofta. Dom förvånas även över dosordinationer. Det är nog fel någonstans när mediciner förskrivs och man samtidigt ifrågasätts på apoteket. Ett beroende kan komma fort, även av ordinerade doser. Jag har ibland undrat om förskrivning av mediciner är en orsak till att ökning av beroendediagnoser ökar. Det blir lätt att man hämtar medicin ofta, eftersom man har det på recept. Compliance (svårt följa medicinska råd) kan ofta bli ett problem för patienten. Då sätts det in i patientens journal, trots att patienten har dessa på recept. Det är ju inte lyckat, ofta är det narkotikamediciner.

NPF och samsjuklighet, ofta ADHD, ger större risk till ett skadligt bruk och beroende. Skadligt bruk och beroende kan även bottna i en diagnos som heter SUD (substance use disorder) substansberoende. En del människor har ”den svagheten” och det är inte med flit. SUD gäller även på FPA om du har intyg från till exempel ÅHS. Skadligt bruk och beroende kan även gälla inom mycket annat, alkohol, spel, våld med mera. Låt säga att du alltså har dessa ovanstående problem, NPF/samsjuklighet, förutom SUD och flyttar över till VUP, du börjar missköta din vård, har svårt att klara det utan anhörighjälpen som du haft fram till din 18 årsdag.

Vad händer? Jo, du kanske blir av med all din medicinering och stöd som du haft, problemen blir tydligare på alla fronter! Då finns LARO-programmet (läkemedelsassisterad behandling och rehabilitering av opiatmissbrukare) om du blandmissbrukat så att det dokumenterats på ÅHS, i cirka 1 år, drogscreening i form av saliv och urin. Tänk så snabbt och lätt det gick att bli sämre. Du har misskött din medicinering och vård och blivit en LARO-patient, nu är det missbruket och beroendet som du skall vårdas för. Allt annat sätts på paus. Allt. Även din psykiater faller bort, du ombeds ha kontakt endast med LARO-läkaren.

Opiater, den huvudsakliga drogen dom vill se att du missbrukat, samt blandmissbruk av ditt och datt, ja det finns en hel drös, bland annat de mediciner som LARO medicinerar patienter med för att få patienten ”drogfri ”. Undrar om det är mycket läckage av narkotiska mediciner utfärdade på Åland, allt är nog ej postorder.

I social- och hälsovårdslagtexen står tydligt att patienten och dess anhöriga skall befrämjas, det vill säga ges bästa vård, med behandling för alla diagnoser och tillstånd parallellt. Då är ju dessa frågor befogade, varför åsidosätts grundproblematiken som funnits sedan barnsben. Om man nu på ÅHS konstaterat och skrivit till FPA samt i journalen allt som gällt i många år, men nu även fyllt på med en till diagnos, nämligen SUD, hur kan det då komma sig att man endast medicinerar patienten med narkotikamedicin från LARO? Det finns patienter som stampar på stället, kanske ett steg fram, tre steg bak, åren går och dom går på LARO, mår dåligt, sidomissbrukar och lever olyckliga. Dom kanske har en bottendiagnos, förutom SUD.

Jag brukar jämföra detta misslyckande inom vården med att ”ibland känns det som att vården är endast en quick fix för att städa upp på gator och torg”. Vad jag menar är att om man är diagnostiserad med till exempel SUD och/eller någon form av funktionsnedsättning, så är det inte bara att skrivas in i LARO, nej, man måste få hjälp för alla sina diagnoser parallellt. Någonstans går det fel om patienter sidomissbrukar, går på LARO, byter sprutor i sprutprogrammet, skriker på hjälp, olycklig över sin abstinens, arg på LARO med mera. Och LARO har en handbok som skall följas, i den står bland annat att varje patient har 15 minuters besökstid för intag av övervakad medicinering, ibland sker besöken på 5 minuter. Tanken är att medicinen skall hinna absorberas, innan du lämnar rummet, samt att lite trevligt snack skall bytas. Armar och sånt skall kollas, stickmärken och så vidare. Om du av någon orsak ej har rätt att komma in till rummet, som till exempel nu med Covid, eller om du anses farlig, (säkerhetsvakt sitter vid huvudentren på helger) så skall personalen möta dig utomhus, där proceduren skall vara detsamma, det vill säga enligt handboken. Med gråten i halsen kan man se personal komma ut, snabbt ge medicin till patienten, mitt på parkeringen, be den utsatta att vitt och brett blotta hela sin mun upp och ner, för att visa att medicinen ej smugglas eller sparas under läppen för att sedan plockas ut. Må så vara, men mitt på den allmänna parkeringen. Snacka om kränkt, igen.

Jag hoppas verkligen att vi på Åland har LARO patienter som lyckats bli fria från skadligt bruk och beroende, lyckats trappa ned, sluta, samt är nöjda med beroendevården. Jag hoppas även att alla som är missnöjda och känner att beroendevården behöver ruskas om, låter sin röst bli hörd. Ingen vill vara fast i ett skadligt bruk och beroende, med allt det trubbliga omkring det.

BETTIS