Ingen motsättning med hemspråk
Hemspråksundervisning får nu kritik av Britt Lundberg (c) och för andra gången av Petri Carlsson (fs) i var sin insändare.
Britt Lundberg påpekar att det står i lagen att undervisningsspråket i våra skolor är svenska, något som jag stöder fullständigt, och hon påstår att en lagändring skulle behövas för att möjliggöra hemspråksundervisning.
Men det står klart och tydligt i grunskolslagen att undantaget är språkundervisning där respektive språk kan användas som undervisningsspråk. Det står till och med i lagen att stöd kan erbjudas till barn på deras modersmål med landskapsregeringens medgivande.
Hon försöker göra frågan om hemspråksundervisning till ett val mellan hemspråksundervisning och ”en högklassig undervisning i det svenska språket”, som om det inte var möjligt att ha både två. Jag håller med henne att det är oerhört viktikt att behärska svenska på Åland, och jag, liksom Britt Lundberg, vill ha en högklassig undervisning i det svenska språket i våra skolor, men jag ser ingen motsättning mellan det och hemspråksundervisning.
Britt Lundberg, liksom Petri Carlsson, ställer hemspråksundervisning mot svenskaundervisning, trots att det finns forskning som visar att det hjälper språkinlärning att kunna flera språk och att ingen seriös expert i området påstår motsatsen.
Lundberg vill också definera hemspråksundervisning, med hänvisning till hur man har gjort i Sverige, på så sätt att det uteslutar tvåspråkiga barn, de som talar svenska och ett annat språk hemma. Socialdemokraterna uppfattar inte begreppet på det viset, och det verkar som om man inte gör det heller i Sverige numera.
Under rubriken ”Barn med Finlandsanknynytning kan få hemspråksundervisning” i fredags hufvudstadsbladet finns det en rapportage om hur den borgerliga regeringen i Sverige har genomfört en reform där en elev i Sverige som vill ha undervisning i finska får det idag, förutsatt att det finns minst fyra andra elever att bilda grupp med och att eleven dagligen talar finska i hemmet.
Jag avslutar med att kommentera Petri Carlssons attityder till problemet att barn som har talat ett språk hemma hela sitt liv ska lära sig dessa språk i samma klasser som barn som inte kan dessa språk överhuvudtaget. Han menar att ”problemet finns ju i så gott som alla område, där vissa är längre fram än andra i kunskapsnivå”.
Enligt min mening är det bevisligen fel att påstå att det är så gott som samma situation när en del barn är, typ, lägre fram i kunskapsnivå i matte som när barn som har pratat ett språk dagligen hela sitt liv ska studera detta språk i en klassrumssituation där de övriga eleverna måste börja med att lära sig hur man säger vad man heter.
Andrew Hagmark-Cooper (s)
