Ingen gör det ensam
Jag läser i intervjuer med nya och nygamla kandidater på högerkanten att det de drömmer om och vill är en högerregering, en som är fri från socialdemokrater. En rent borgerlig regering.
Det är förstås fullt legitimt, och bra att man är tydlig med vad man vill.
Det får mig dock att fundera på två saker:
1. Vad under de senaste mandatperioderna, då socialdemokrater suttit i regering, har varit till besvär för borgerliga partier och politiker? Skulle man kunna definiera det skulle det ju vara ett bra destillat av vad vi inom vänstern åstadkommit under mandatperioden.
Är det pengarna till tandvården? Är det att högkostnadsskyddet nu omfattar även vårddygn på sjukhus? Är det vårt fokus på mänskliga rättigheter och sexuella minoriteter? Är det kommunreformen eller hållbarhets- och miljöarbetet som Camilla Gunell drivit så framgångsrikt? Eller att det åländska avdraget i beskattningen omfattar även pensionärer med låga inkomster?
Eftersom en regering fattar sina beslut gemensamt är det svårt att veta, men något är det ju, och förmodligen är det något viktigt.
2. Det andra jag funderar över är hur vi inom vänstern ska formulera vår ståndpunkt i regeringsfrågan. Inom överskådlig framtid finns nämligen bara två alternativ – opposition eller koalition. En ren vänsterregering på Åland finns inte inom räckhåll.
Vilka sakfrågor är tillräckligt viktiga för att vi ska släppa andra? Vilka partier är möjliga att samarbeta med, vilka är det inte? Vad vill vi åstadkomma, och är det möjligt att göra det?
För egen del kan jag konstatera att det finns gränser jag inte överskrider och frågor som är så viktiga att vi som parti inte kan backa från det vi tidigare jobbat med. Det är grunden. Sen handlar det om vad man vill åstadkomma, vilka stygn man vill sy in i samhällsväven.
Snart presenterar vi vårt program för valet och de frågor vi vill jobba med. Det är svaret. Sakfrågorna. Och att man har förstånd och kapacitet att driva dem tillsammans med andra. Annars blir det inget.
NINA FELLMAN (S)
