Ingen förfinskning i sikte
Eftersom jag sedan ett par veckor befinner mig i Vasa och arbetar intensivt på Wasa Teater med min roll Ebenezer Scrooge i Dickens ”En julsaga” har jag inte kunnat delta i debatten så mycket som jag hade önskat.
Det har ändå inte undgått mig att liberalerna (och sossarna) som väntat beskylls för att vilja förfinska Åland. Det påståendet är naturligtvis inget annat än populistiskt struntprat.
Mitt svenska modersmål är mig mycket kärt. Det är fint att bo på Åland och kunna tala och bli bemött på sitt modersmål i alla sammanhang. För mig som skådespelare betyder språket extra mycket, eftersom det är ett av mina främsta arbetsredskap.
Jag växte upp i Villmanstrand och blev från 11 års ålder tvungen att gå i finsk skola (De svensktalande var ju en försvinnande liten minoritet.) Det positiva med den saken var, att jag lärde mig det finska språket synnerligen bra. Men samtidigt förblev mitt modersmål tämligen ordfattigt och nyanslöst. När jag 23 år gammal påbörjade mina studier vid Svenska Teaterskolan i Helsingfors innebar det början på ett mödosamt återerövrande av mitt modersmål.
Åland är ett ekonomiskt starkt och välmående samhälle med god social trygghet.
Vi har råd att också vara ett tolerant och generöst samhälle, där alla barn får lära sig att tala och skriva en god svenska, och där barn med ett annat modersmål också kan få stöd för att kunna växa upp med en stark tvåspråkig identitet. Blotta tanken att den saken skulle leda till förfinskning är absurd.
Ändå tror jag att det är just där som skon klämmer för en del av motståndarna till den så kallade hemspråksundervisningen. Opponera att den kunde ordnas så, att det varken uppstod orimliga kostnader eller att den skulle inkräkta på något annat skolämne. Skulle ni då vara för en utökad undervisning i barnens modersmål eller skulle ni även då vara emot? Där den goda viljan finns, där finns det möjligheter.
Kultur lönar sig – särskilt på Åland!
Pekka Sonck, (lib)
inflyttad kulturarbetare, lagtingskandidat
