Ingen föds till våldtäktsman
På Internationella kvinnodagen ingick i våra tidningar en artikel skriven av Runa Lisa Jansson.
I anledning av kvinnodagen kände Runa Lisa Jansson säkert att det fanns fog för att ta upp den värsta formen av kvinnoförtryck nämligen våldtäkt av kvinnor. I finstämda ordalaga skriver Runa Lisa Jansson med sorg i hjärtat och sinnet om alla medsystrar som i miljontals utsätts av den omänskliga kräkning som en våldtäkt innebär.
Jag sympatiserar starkt med Runa Lisa Janssons tankar och jag tycker att hon ska ha respekt för att hon tar upp ett svårt och ofta tabubelagt ämne som våldtäkt är. Ett oändligt förtryck som kvinnor i alla tider och överallt utsatts för.
Att gärningsmännen gått och fortfarande går helt fria och de kränkta kvinnorna fått utstå förakt och social marginalisering som en följd av övergreppen är minst sagt stötande för en rättsstat. Denna uppenbara orättvisa är svår att hantera för samhället eftersom den rör mäns sexualitet och en uråldriga självpåtagen rätt att bestämma över kvinnor och deras kroppar.
I sin artikel skriver Runa Lisa att våldtäktsmän inte kan kontrollera sin sexualitet och att följden av detta leder till våldtäkt.
De flesta forskare är överens om att våldtäkt handlar mera om makt än sexualitet. De flesta våldtäkter är planerade eller inträffar i relationer där parterna känner varandra. Våldtäktsmän visar sin makt och styrka genom det sexualiserade våldet.
Förklaringarna till detta beteende på individnivå varierar men klart är att män som våldtar också är benägna att misshandla kvinnor. Behovet av kontroll över kvinnan genom användande av hot och dominans är många gånger inledningen till användningen av våld som kan kulminera i sexualiserat våld.
Med det vill jag ha sagt att ingen föds till våldtäktsman utan det är ett beteende som utvecklas och har som syfte att utöva makt över kvinnor som är det motsatta till jämställdhet, ömsesidig respekt och sexuell likvärdighet.
Tack Runa Lisa Jansson. Kampen går vidare.
Barbro Sundback
