DELA

Ingen domedag för laxen

I en artikel i Nya Åland den 22 augusti står miljöaktivisten Nils Manelius och håller i en död havslax(!), samtidigt som han proklamera att den vilda östersjölaxen är nära utrotning. Han passar samtidigt på att uppmana folk att inte köpa vild lax från östersjön, framförallt från små specialbutiker i bland annat Mariehamn.
Helt uppenbarligen ligger det i miljöaktivisten Nils Manelius intresse att svartmåla yrkesfisket efter lax i och med att han upplever att det krockar med hans främsta intresse, att själv ha ihjäl laxar, men jag tycker ändå det är på sin plats att ge en lite mera nyanserad bild av dagens verklighet för Östersjölaxen än den Nya Åland ger i sin artikel.

Jag säger inte att det inte finns några problem för östersjölaxen.
Tvärtom har den det ganska motigt för tillfället. Men frågan är långt mer komplicerad och svår än den bild som Manelius tecknar för Nya Åland, och det har ingen som helst relevans för östersjöns totala laxbestånd om folk köper lokalt fångad östersjölax på Åland.
Den seriösa dialogen gällande östersjölaxen förs främst i den regionala rådgivande kommittén för Östersjön (BS RAC), som består av Miljö- och fiskeriorganisationer samt andra intressegrupper, och fungerar som rådgivande organ till Europeiska kommissionen i fiskefrågor för Östersjön. Där finns en arbetsgrupp för just lax och havsöring, i och med att det är fiskbestånd som är gemensamma för hela Östersjön och förvaltas gemensamt.

På ett möte arbetsgruppen höll den 17 augusti gavs det färska uppgifter om den utredning som regelbundet genomförs av ICES, internationella havsforskningsinstitutet, gällande Östersjölaxen.
Där pekade man främst på det faktum att laxsmolten (ynglen) har svårt att överleva, och överlevnaden av laxsmolt har stadigt minskat de senaste 15 åren. Gällande antalet lekmogen fisk till älvarna har det minskat, men det kan lika gärna bero på de senaste årens kalla vintrar som på ökat fiske med laxrevar, efter att drivgarnen förbjöds 2008. Man räknar även med att predationen från säl och skarv ökat betydligt samt att beståndssammansättningen av laxens bytesfiskar kan spela roll. Men man vet inte med säkerhet ännu. Däremot vill man för att vara på den säkra sidan minska antalet laxar som tas av det kommersiella fisket genom att minska den totala tillåtna fångstkvoten för lax i Östersjön, och även komma åt den systematiska felrapportering av lax som tydligen varit legio i Polen.

Ingenting av dessa åtgärder är något som kommer att påverka det lilla åländska fisket efter lax som finns kvar, och uppgifterna ligger långt ifrån det domedagsscenario Nils Manelius målar upp.
Tittar vi på det här med Åländska ögon så har vårt laxfiske minskat drastiskt sedan drivgarnen förbjöds 2008. Det laxfiske som nu förekommer lokalt bedrivs främst under våren av några fällfiskare, och lite med ankrade flytnät. Av det några hundratalet laxar som fångas på detta sätt säljs allt på Åland av lokala fiskförädlare och utgör ett synnerligen bra sätt att använda en förnyelsebar resurs på, samtidigt som denna lilla del inte överhuvud taget utgör någon fara för laxbeståndet i Östersjön som helhet.

Rent miljömässigt torde det även vara bättre för Östersjön om miljöaktivisten Nils köpte sin östersjölax av en lokal fiskare istället för att köra 900 kilometer båt, med de utsläpp det medför, för att få tag i ett några laxar.
Fredrik Lundberg
Ålands fiskare r.f.