Inför flexibilitet i byråkratin
För en tid sedan besökte jag Åland i syfte att åka ut till Föglö för att kontrollera om huset hade klarat vintern. Eftersom väderprognosen lovade snö och is på Åland avstod jag från att ta den av familjens bilar, som Ålandstrafikens årsbiljett var klistrad på. På den bilen hade jag nämligen redan hunnit skifta om till sommardäck och med tanke på den allmänt bristfälliga halkbekämpningen på åländska vägar, vet jag att sommardäck inte duger i landskapet när vintern faller på.
Besökte – med årskortet från den andra bilen i hand – Ålandstrafikens kontor, där en sträng dam talade om för mig, att min önskan kan jag glömma om att få ändra årskortet till den bil, som jag hade kommit till Åland i. Den stränga damen viftade med det två A4-sidor långa synnerligen detaljerade regelverk, som gäller för landskapsregeringens årskort.
Årskortet gäller för en bil, som identifieras med bilens registernummer. Inget konstigt med det. Men endast om bilen är tillfälligt på verkstad och ägaren med ett intyg från verkstadsägaren kan visa att fordonet är obrukbart, kan man tillfälligt få utnyttja årskortet för en annan bil.
Alternativt är det tillåtet att växla årskortet till en annan bil om man säljer den gamla och kan visa upp ett giltigt affärsbrev. Åländsk byråkrati eller bara idioti?
Det kan finnas många skäl till att man plötsligt byter från en bil till en annan utan att den ursprungliga varken är obrukbar eller såld. Någon kör kanske ”Cab” på sommaren och ”Suv” under vintern. Eller så väljer man – som i mitt fall – att ta den bil som för säsongen av säkerhetsmässiga skäl är bäst anpassad till det speciella åländska väglaget. Då säger den stränga damen på Ålandstrafikens kontor, att ”köp årskort även till den andra bilen”.
Naturligtvis kan man köpa enstaka biljetter för sporadiska besök med alternativa fordon, men vid mera bestående – t.ex. säsongbundna – byten känns det överflödigt, när man ändå har valt att investera i ett årskort.
Om jag tar loss årskortet från min bil och lämnar in det gamla kortet till Ålandstrafiken, kan jag naturligtvis inte längre utnyttja årskortet för Ålandstrafikens resor med den bilen. Svårare än så är det inte! Om jag begär att få ett fortfarande giltigt årskort kopplat till ett annat fordon, har jag svårt att förstå varför detta skulle vara ett problem.
Vad har Ålandstrafiken att göra med om den gamla bilen är på verkstad eller fortfarande i användning inom familjen. Eller något annat.
Var finns möjligheterna till missbruk? Ökad arbetsbörda för en hårt belastad myndighet? Lägg i så fall på en rimlig administrativ avgift och inför flexibilitet i byråkratin!
JAN WESTERBERG
