DELA

Ibland bättre med egna lagar

Från och med 1.4.2015 och under en övergångsperiod kommer ändringar i sju stycken speciallagar som gäller som blankettlagstiftning på Åland att vara i kraft eftersom de uppdateras automatiskt samtidigt som ändringarna i den nya socialvårdslagen i riket. Efter övergångsperioden kommer dessa speciallagar att återgå till att vara de samma som de var 31.3.2015. Dessa kommer att gälla tills dess Ålands lagting och landskapsregering valt vilken väg vi ska ta på Åland inom detta politikområde. Lagtinget behandlar som bäst ett lagpaket som ska säkerställa detta.

Ingenting förändras däremot i fråga om ålänningarnas rätt till utkomststöd, barnbidrag, hemvårdsstöd, färdtjänst och allt annat som man har rätt till enligt vår sociallagstiftning.

Att den åländska sociallagstiftningen är svårläst beror främst på att vi i huvudsak har så kallad blankettlagstiftning vilken innehåller paragraf- och momenthänvisningar till rikslagar samt undantag från rikslagar i de fall vi på Åland har avvikande bestämmelser och högre nivåer på olika social stöd.

Jag håller med insändarskribenterna om att blankettlagstiftningen är svårläst och anser att rättssäkerheten skulle avsevärt förbättras genom så kallad fulltextlag eller egen åländsk lagstiftning. Det är särskilt viktigt att sociallagstiftningen är sådan att ålänningarna själva kan läsa och tillägna sig lagstiftningen och på så sätt bilda sig en uppfattning om sina sociala rättigheter och förmåner.

En omfattande egen sociallagstiftning fordrar resurser, precis som sägs i insändaren. Resurserna ska dock bedömas i relation till vilka ambitioner man har med socialpolitiken. Utvecklingen i riket och på Åland går alltmer i olika riktning, och om vi ska bevara Ålands småskalighet och nära service till dem som är i behov av sociala tjänster tror jag att det är nödvändigt att i högre grad än hittills diskutera åländska lösningar istället för att automatiskt kopiera rikets lagstiftning.

I slutet av insändaren framhålls helt korrekt att vi på Åland har högre nivåer på olika stöd, service och rättigheter jämfört med fastlandet. Det är mycket bra och förenligt med självstyrelselagens bestämmelse om att vi ska ha minst samma sociala förmåner som i riket. Att vi har högre nivåer är ett sätt att använda självstyrelsen för att skapa ett mera jämlikt och solidariskt Åland. Det förvånar mig att insändarskribenterna som arbetar inom det sociala tycker att detta är dåligt.

Men allt är inte frid och fröjd. I vissa avseenden avviker den åländska socialpolitiken från rikets på ett sätt som missgynnar ålänningarna. Allmän tandvård är en lagstadgad rätt i riket. Likaså är avgiftspolitiken inom ÅHS särskilt i fråga om barn och unga inte lika förmånlig som i riket. Därför bör vi fortsätta bygga ut den allmänna tandvården och göra hälsovårdsbesöken vid ÅHS avgiftsfria för barn och unga.

Carina Aaltonen (S)

Social- och miljöminister