I respektlöshetens rike
En vardagskväll efter midsommarhelgen klev jag rakt in i respektlöshetens rike. Där, i den lokala återvinningsstationen, hade någon hällt ut ett liv på golvet bland härsken ölstank och ruttnande sopor.
Julkort, räkningar, sjukvårdskvitton, brev och senaste årets deklaration, allt låg det där tillsammans med fotografier och personliga minnessaker och, som pricken på i-et, några skitiga underkläder.
Vem gör så här, och varför? Är det hat eller är det hämnd? Eller är det bara brist på respekt och allmänt omdöme i kombination med lathet som gör att man lämnar det mest privata till allmän beskådan på den sunkigaste av platser. Släktingar behöver ingen älska, men lever man i affekt med sina närmaste kanske det finns skäl att tänka en gång till och låta andra ta hand om slutstädning av dödsboet.
Kanske är det så att alla snåriga regler kring sopsortering och förbränning av sopor gjort städning av dödsbon svåra? Att man känner sig osäker på förfarandet eller skräms av ÅMHM och MISEs alla bestämmelser. Då blir det extra viktigt att tänka sunt och tänka själv. Ingen vill få sina handlingar spridda för vinden.
Så oavsett vad lagstiftaren i dagsläget säger, bränn allt som är personligt i pappersväg! Lämna kläder och prydnadsföremål till inrättningar som tar emot sådana, och låt värdigheten stå som ledstjärna för det du gör för den avlidne. Och kom för all del ihåg att det kanske kommer en dag när även dina ägodelar ska hanteras av någon.
Magnus Mobrandt
