Huvudet i sanden, Lrs strategi för underhåll
Kortrutt i all ära, men om landskapsregeringen, nuvarande och tidigare, tog sig en uppdatering på hur man valt att underhålla investeringar eller struntat i att låta tidigare byggprojekt nedmonterats när investeringen nått tids ende, förskräcker det.
Det är anmärkningsvärt att landskapet låter investeringar förfalla. Tyvärr verkar det snare vara en regel än ett undantag, att strunta i de ”monument” som finns.
Kanske det här är en delförklaring till att den sittande och tidigare landskapsregeringar har en hiskeligt låg trovärdighet hos de breda folklagren.
Låt mig ta tre exempel hur landskapet agerar som ägare efter gjorda infrastruktursatsningar. Samtliga har en gång gjorts över landskapets budget och beslutats om i god demokratisk ordning. Strunt samma att det då var en annan regering, investeringarna gjordes i vällovligt syfte. Då också.
De tre exemplen som beskriver det här ganska bra är Marsunds bro, den gamla, vägbanken vid Sandö sund i Vårdö och trålarkajen i Skeppsvik, Eckerö.
Underhåll, varför det, låt investeringarna förfalla. Så verkar landskapets inställning vara.
På något sätt verkar landskapet tro att det blir billigare bara man blundar tillräckligt hårt. Huvudet i sanden, kallas det.
Det blir inte billigare. Marsunds bro har blivit en symbol för gammalt skräp som landskapet inte tar och river. Den gamla bron står som ett östeuropeiskt förfallet monument med sin skylt att det är förbjudet att beträda och har knappast blivit billigare att ta bort på de ca 10 år som gått sedan den ”nya” bron såg dagens ljus.
Gammalt skräp kostar alltid pengar att ta bort. För privatpersoner, företag och samhället.
Trålarkajen i Skeppsvik. Som byggdes i början av 70 talet, är nu i så dåligt skick att den har stängts av för biltrafik. Som det ser ut struntar landskapet i sin en gång så dyra kaj och låter den rasa helt och smutsa ner vattnet ännu mera med sitt impregnerings gift. Det finns flera likartade exempel runt Åland.
Vägbanken i Sandösund är behäftad med samma fel som många vägbankar runt Åland, det är för litet ”hål” för vattengenomströmning. Därför slammar sundet igen och blir så grunt att den båttrafik som funnits i århundraden stoppas. Samtidigt kan man anta att det hämmar fiskens lekplatser och fortplantning.
Pengarna räcker inte att städa upp. Så det gamla står kvar som ett gammalt bortglömt bilvrak i skogen.
Det är landskapsregering(ars) bärkraft.ax i praktiken. Skäms!
