Hur vi skall förhålla oss till tiggarna?
Martin Valfridsson lämnade i tisdags sin utredning om utsatta EU-medborgare till jämställdhetsminister Åsa Regnér (S) i Sverige.
Utredningen har särskilt fokuserat på barn- och jämställdhetsfrågor. Av de omkring 4.700 utsatta EU-migranter som fanns i Sverige hösten 2015 var mellan 70 och 100 barn.
Detta skulle motsvara ca 14 utsatta EU-migranter på Åland. Det känns som att det finns förhållandevis fler på Åland.
I Rapporten skrivs: ”Att skänka pengar till den som tigger riskerar att cementera tiggarrollen och inte leda till någon långsiktig förändring för gruppen. Barnens skolgång riskerar att bli lidande och tiggarrollen riskerar att gå i arv till nästa generation.”
Utredningen kommer inte fram till att man ska anvisa särskilda platser för boende till migranterna.
En annan utredning görs för närvarande av möjligheterna att lättare avvisa människor som bosätter sig på annans mark.
Både Åsa Regnér och Martin Valfridsson påpekar att man bör undvika att hjälpa tiggare genom att ge pengar på gatan.
– Jag tror inte att det långsiktigt är det som hjälper individer ur djup fattigdom. Jag tror verkligen att pengarna gör bättre nytta hos organisationer i ursprungsländerna, sa Martin Valfridsson.
– Man får förstås göra som man vill, men vi tycker att stöd till organisationer som arbetar med människors liv i Rumänien och Bulgarien, att det är vettigt att stödja dem om man funderar över hur man kan göra, sa Åsa Regnér.
– Sedan vi tillträdde har vi jobbat hårt nationellt och på EU-nivå med den här frågan för att tiggeriet ska minska och upphöra, sa Åsa Regnér under presskonferensen.
Enligt uppgift i DN avsatte EU ca 32 miljarder kronor till de utsatta i Rumänien under åren 2007-2013.
Senare i veckan åker minister Regnér själv ner till Bulgarien för att sluta ett avtal om romer likt det som Sverige har med Rumänien.
– Det är inte en långsiktig lösning att människor ber om pengar på gatorna i Sverige, säger Regnér till SVT Nyheter.
Den svenska regeringen kommer nu att se över Valfridssons förslag.
Frågan är hur vi skall förhålla oss till detta på Åland? Tror vi att vi hjälper dessa utsatta EU-medborgare på sikt genom att sätta pengar i deras muggar, eller ens genom att tillåta dem att sitta utanför affärerna med sina muggar?
Är det bättre att vi via åländska organisationer eller finska myndigheter försöker hjälpa dessa personer i deras hemländer?
På annat håll talas om kriminalitet bland dessa utsatta EU-medborgare. Hur är situationen på Åland? Någon som vet?
På annat håll talas om ockupation och olagliga boenden. Hur är läget på Åland?
Borde vi i Mariehamn och närliggande kommuner sätta upp en strategi eller regler för detta fenomen?
Det känns som om vi kommunpolitiker måste ta tag i detta svåra ämne.
Stephan Toivonen
Stadsfullmäktigeledamot
Åländsk Demokrati
