Hur ska det gå för våldets Syrien?
Det blodiga läget i Syrien är inte lätt att precisera, mot bakgrunden av oroligheter och strävanden från också andra håll än den arabiska regionen – med trevanden från stormakter från olika håll i världen. Det finns omkring 1 200 stridande grupper i landet. Omvärldens stöd behövs, men det är svårt att se en lösning …
Ledarlösa uppror i Syrien har pågått i två och ett halvt år – olika insatser som antas hittills ha skördat minst 100 000 liv. Många intressenter i Syrien har visat oförmåga att förhandla, trots att regionen haft stöd och intressen att skydda. Fullständigt religiöst kaos råder.
För många har statschefen Bashar al-Assad trots allt varit en viss kraft att räkna med. Han behåller makten, medan landet faller samman och en tredjedel av folket är på flykt. al-Assad har använt kemiska vapen flera gånger, liksom missiler och flygattacker mot det egna folket.
Uppror utan tydliga riktningar fortsätter- från början hände allt på en gång. Olika intressen ledde till lokala konflikter. Koalitioner byggdes upp, utan tydlig ledning. Många syrianer har flytt från Syrien de senaste åren. Fria syriska armén saknar ledning och uppfattas mest som ett löst varumärke.
Stora grannen Saudiarabien vill ha organisation i Syrien, vars politiska ledning är ständigt splittrad. Militär ledning saknas. Terrororganisationen al-Qaida – radikal militant islamistisk rörelse, grundad av Osama bin Ladin – kan växa i området. Stora delar av Syrien anses nu vara statslöst.
USA rustar oppositionen. Rebeller stöds utifrån. Interna konflikter är hårt knutna till ”sponsorer” utifrån. Hela rapporteringen är på efterkälken. Regimen har en plattform, men islamister har stegvis tagit över. Men medan dödläget består får al-Assad mer stöd utifrån. USAs president Barack Obama vill inte att al-Assad störtas och islamister tar över, med ännu hårdare inbördeskrig.
USA uppfattar att situationen kring Syrien inte kan lösas om inte Ryssland är med i planeringen. Affärsmässiga diskussioner pågår – och viktigast verkar vara att Ryssland medverkar i det internationella budet om framtiden. Viktigaste partnern är överraskande Iran!
Läget i Irak påminner om Syrien. Jordanien är hårt drabbat av situationen i Mellanöstern (Arabiska halvön, Turkiet, Syrien, Libanon, Israel, Egypten, Jordanien, Irak och Iran – ibland nämns också Libyen, Cypern och Afghanistan). Stora Turkiet har gjort bort sig i sammanhanget och har därför fått en blek roll – hotat men inte uträttat något. Israel kan dras in i problemen …
Iran, med över 72 miljoner invånare, har gott om pengar, vapen och mat – och har informerats om Syrien, till alla delar. Israel vet mycket om läget och elittrupper är utbildade för läget i Syrien. Vad som än händer anses mullornas Iran intressant. Plötsligt har USA närmat sig Iran! Det visar att USA har svängt en hel del på ”den diplomatiska vägen”. Obama vill ha respekt för medborgarna i Iran och går inte med på att Iran utvecklar kärnvapen.
Ryssland, Iran och USA måste medverka till en lösning av Syriens problem – det kan visa sig självklart om ett halvt år! Syriens situation blev en strimma av hopp i regionen. Men nu är det risk för att hela regionen slås sönder, att resten av Ottomanska väldet (turkisk statsbildning ca år 1300-1923) bryter samman. Det finns risk att hela regionen slås sönder. Nu råder ödesstund, med hotande kärnvapen, gas och kemiska vapen …
USA och andra krafter är inte ute efter regimskifte i Syrien. Om förhandlingar inte når fram slits Syrien sönder och al-Assads stat kan sluta som en alawitisk enklav. Mycket står på spel i hela regionen. Iran hyser djup misstro mot USA, tunga krafter vill ha bort Israel medan president Obama inbegriper Iran i utvecklingen, där religionen i någon mån förlorat inflytande.
Efter Libyens uppror mot diktatorn Muammar Khadaffi överskred västmakter med USA i spetsen FNs principer för ingripande. Ryssland vill inte ha upprepning av sådan insats i Syrien. Folkrätten ger länder rätt att stötta andra länder som rådgivare, men har inte rätt att ingripa militärt.
Iran har soldater, revolutionsgardister, i Syrien. Också Saudiarabien och Qatar har soldater där. Kärnvapenavveckling ska inledas i Syrien. Medier säger sig vara besvikna över att våld inte används av ”ett försvagat Väst”.
EU – utan enig utrikespolitik -försöker rädda människor, men får inte göra det i Syrien. FN satsar eventuellt på en fredsbevarande styrka i Syrien.
Hasse Svensson
Artikeln är en sammanfattning av Folk och Försvars seminarium i Stockholm 25 september. Föreläsare: frilansjournalisten Aron Lund, Per Jönsson vid Utrikespolitiska institutet, Katarina Engberg, fil dr i freds- och konfliktforskning, samt Said Mahmoudi, professor i internationell rätt, Stockholms universitet. Sid 3 SLUT
