Hur mycket plast släpps ut från vindmöllorna?
Under rubriken ”Engångs plastprodukter fasas ut” kunde vi i lördagens Nyan läsa att landskapsregeringen har antagit en förordning med den innebörden.
Minister Alfons Röblom (HI) säger att beslutet fattades som ett EU-direktiv redan 2019.
Han säger vidare: ”EU ville begränsa de här produkterna för att styra om konsumtionen och produktionen i en mer hållbar riktning. En stor del av plastskräpet i haven är av engångskaraktär, och det är inte hållbart. Haven innehåller skrämmande mängd plast, och inte bara sådan som syns med ögat utan även plast som brutits ner till mikroplaster ställer till det för både djur och människor.”
Den första frågan man då ställer sig är ju hur mycket av plasterna i våra vatten, som kommer just från engångsartiklar? Problemet är nog större i länder där de kastar soporna direkt i floderna.
På stränderna i Portugal informeras om att sköldpaddorna kan drabbas av engångsplaster. Där är stränderna dock officiellt öppna fem månader och informellt sju månader. På Åland är det väl snarare fem dagar, om man bortser från vinterbadarna. Det känns som detta är lite av så kallad ”plakatpolitik” av minister Röblom. Månne inte tillverkarna i Norden redan nu känner sig motiverade till att se över sortimentet av engångsartiklar, på basen av den allmänna debatten, utan att vi behöver denna förordning.
Men, minister Röblom, det finns andra källor till plaster i våra hav, exempelvis vindmöllorna, som ju också ligger på ert bord.
För en tid sedan presenterade minister Röblom i lagtinget sitt meddelande: ”Vision om storskalig vindkraft i Ålands havsområden”.
Ministerns nämnde inte ens ordet ”plast”. Åländsk Demokrati var det enda partiet i remissdebatten som nämnde plasterna och deras eventuella negativa effekter.
Minister Röbloms projekt kan komma att omfatta 1500 vindkraftverk för att nå den storlek om 6 GW, som minister Röblom talar om. Den maximala höjden av vindkraftverk till havs är dagsläget cirka 350 meter och kan jämföras med Eiffeltornet eller 3 gånger Orrdalsklint. Den sammanlagda längden av rotorbladen kan då uppgå till 600 kilometer. Där finns garanterat mycket plaster och även ett ämne som heter Bisfenol A. Ett kilo Bisfenol A kan förorena 10 miljarder liter dricksvatten enligt WHO.
Utsläppen av plaster ökar exponentiellt då rotorbladen blir längre eftersom hastigheten ökar dramatiskt då längden ökar. Därför har problemen inte lyfts fram för de små vindkraftverk, som nu realiseras på Åland.
En studie av Jan Erik Weinbach, Asbjörg Solberg och Bård-Einar Rimereit visar att en vindpark med 400 vindkraftverk i Norge släpper ut 25 ton plaster per år. Detta innebär att de kanske 1 500 vindkraftverk, som skall placeras runt Åland kommer att släppa ut minst 100 ton plaster per år. All denna plast faller rakt ner i havet.
Har minister Röblom uppgifter om hur många sugrör som hamnar i våra vatten? Jag har en känsla av att det är betydligt mindre volymer.
Från vår horisont ser det ut som om minister Röblom silar mygg och sväljer kameler. Men vad gör inte en ”sann” miljövän när man börjar se lite dollartecken vid horisonten?
Kanske miljöminister Röblom skulle ta och titta lite närmare på sitt vindkraftsprojekt och vilka miljöeffekter det kan tänkas ha?
JOHAN LINDSTRÖM
STEPHAN TOIVONEN
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
