DELA

Hur mår våra fiskevatten?

Harriet Tuominen skriver i ledaren i NÅ den 16 oktober att LR borde satsa lika mycket energi på fisket som på vårjakten! Ja, till vissa delar har hon rätt, men metoderna bör nog inte vara desamma! Ty vad kan Bryssel göra åt att vi inte längre har någon fisk i sjön? Det går nog inte att med ett penndrag i ett dokument återinföra våra tidigare så fiskrika vatten!

Sanningen är den att nog äter skarven och sälen en stor del av fiskarnas fångst, men fångsten blir också mindre och mindre på grund av att det inte finns fisk i samma omfattning som tidigare i våra vatten runt om Åland. I till exempel de inre vikarna i Lumparn och i skärgården är vattnen numera så övergödda och syrefattiga att nästan ingen fisk kan överleva där. Fiskrommen kläcks dåligt, och ynglen som kläcks finner ingen mat utan svälter ihjäl. Här måste LR göra en miljöinsats och verka för att syresättningen förbättras både i Lumparn och i de grunda havsvikar som är fiskens naturliga lekplats.
År 2007 utplanterades från LRs fiskodling i Guttorp 40.000 st laxar, 235.00 st havsöringar och nästan 2.5 miljoner gäddyngel. Dessutom utplanterades ca 780.000 nykläckt sik och singel. I LRs berättelse för samma år sägs det om Guttorp att: ”verksamheten inriktas på produktion av fiskyngel för utplanteringsändamål i syfte att stärka och upprätthålla lokala fiskbestånd som är föremål för yrkes- och fritidsfiske”. Det där låter ju bra, men hur skulle det vara om LR lade litet pengar och energi på att se till att fiskynglen kan överleva den första tiden i frihet? Det känns litet som att kasta pengarna i sjön, när man först lägger ner tid, arbete och pengar på att odla fiskyngel, och sedan släpper ut dem i så orena vatten att de ganska omgående svälter ihjäl!

Vi är många som under en följd av år sett hur till exempel Lumparn mår sämre och sämre, och långsamt går från att varit en fiskrik sjö till att bli ett dött innanhav. När tänker LR vidta åtgärder för att så ej skall ske?
Runa Lisa Jansson