Hur känns det att smaka på sin egen medicin?
Landskapsregeringen ondgör sig i skarpa ordalag över hur Finlands regering behandlar självstyrelsen, och inte beaktar de lagar som styr landskapets beslutanderätt i olika frågor, bland annat avräkningsgrunderna för tillförande av medel från staten till landskapet, där lagtinget skall ge sitt godkännande för en förändring enligt självstyrelselagen.
Men hur behandlar egentligen landskapsregeringen själv kommunerna och den kommunala beslutanderätten?
Finströms , Getas och Sunds kommuner har för länge sedan gjort en egen utredning om en kommunsammanslagning dem emellan, och anhållit om landskapsregeringens utlåtande i frågan, men inte fått något svar.
I stället försöker kommunminister Fellman i undanglidande ordalag försvara landskapsregeringens handlande, eller egentligen brist på handlingsvilja, genom att hänvisa till PwC utredningen och dess kostnader. Fast svaret egentligen är att man försöker slå blå dunster i kommunernas (kommuninvånarnas) ögon genom att å ena sidan föreslå frivillig samgående kommunerna emellan, å andra sidan vill nog landskapsregeringen själva bestämma hur kommunkartan skall se ut.
Trots att detta enligt lag är en kommunal behörighet.
Samma sak gäller KST. När norra Ålands kommuner gjorde en gedigen och kostsam utredning om ett gemensamt KST, så vann förslaget inte gehör hos landskapsregeringen, för även där ville man egentligen inte ha något förslag från kommunerna, utan ville själva bestämma den framtida utformningen av KST. Trots att detta också är en kommunal behörighet.
Så, bästa landskapsregering, det känns tydligen inte så bra att få smaka på sin egen medicin?
Runa Lisa Jansson
