Hur kan vuxna bete sig så här?
I onsdags var jag och mina två fotbollsälskande pojkar, Gustav 10 år och Valter 7 år och tittade på vår första fotbollsmatch. Dom har tränat i lag cirka 1 år nu. Det var IFK Mariehamn som mötte Lahti på WHA.
Vi alla tre blev imponerade över arrangemanget, det kändes proffsigt och häftigt. Det var musik i högtalarna, det fanns kiosker, man kunde till och med sitta inne i en glasbur och bli serverad mat vid långbord!
Vi mötte upp Gustavs fotbollslag och tog plats på läktaren. Barnen fick stora flaggor att vifta med. Gustav fick bestämma vart vi skulle sitta, han ville inte stå med sitt lag nere vid staketet utan han ville sitta med sin lillebror och mig några trappor upp för att kunna se bättre.
Till en början blev jag överväldigad av allas engagemang att heja fram sitt lag, speciellt barnen. Dom hade en massa ramsor och hejarop. Det kom in en äldre man på sidan av läktaren som hade en trumma som han slog på lite nu och då.
Vi fick verkligen känna på riktig laganda och vi var verkligen peppade och förväntansfulla.
Jag önskar verkligen att vi hade fått lämna arenan ett par timmar senare med samma positiva känsla, men så blev det inte.
Det kom som en chock för oss alla tre när motståndarlaget skulle slå sin första hörna. Mannen med trummorna samt majoriteten av alla på läktaren skrek SOOOOOPAAA till killen som sparkade bollen. Vi tre tittade på varandra, lika chockade alla tre över vad vi just hörde. Men det var ju inte slut där. Det var otaliga gånger det vrålades nedvärderande ord om motståndarlaget.
Jag måste säga att detta beteende chockar och förvånar mig.
Vi ska uppfostra våra barn att bli goda medmänniskor, att inte mobba och så vidare.
Det går nästan dagligen att läsa att fler och fler barn lider av psykisk ohälsa, och att det kryper ner i åldrarna. Men nu helt plötsligt är det ok, normalt att skrika fula ord åt motståndarlaget, åt en medmänniska? Hur går detta ihop? Jag tyckte det var fruktansvärt att se dessa barn stå och skrika för full hals dessa ord. Inte undra på att det finns så mycket psykisk ohälsa inom sporten. En sak jag tänkte på när jag satt där och bland annat betraktade mannen med trummorna, som jag upplevde jeckade barnen att ropa sopa, att skulle det verkligen kännas bra i hjärtat att en hel publik skulle vråla sopa och ännu värre ord åt sitt barnbarn om han har ett? På riktigt hur kan man tycka att detta är okej?! Kom inte och säg att ”det har alltid varit så”. Är det inte dags att tänka om? Var helt knäpp tyst istället! Visa barnen att man måste visa respekt för sitt motståndarlag. Det är ju trots allt människor som spelar, med känslor, som älskar sin sport som kämpar hårt för sitt lag och att prestera bra!
Hur ska vi kunna lära våra barn att vara snälla mot varandra i laget och mot sina motståndare när vi vuxna beter oss så här? Varför är det inte okej att dom säger sopa till varandra när vuxna gör det? Och från vilken ålder är det då ok, är det när man är myndig som det plötsligt är sportsligt och bra att stå och skrika fula ord på läktaren??
Vi föräldrar bär ett enormt ansvar gällande detta. Det börjar ju redan hemma när barnen är små, hemma vid tv-soffan Hur vi beter oss när vi kommenterar sporten… många barn är ju färdigt drillade ì sitt beteende när dom börjar spela.
Vi måste skapa en dialog och aktivt jobba mot detta, både hemma, i fotbollsskolan och på läktarna. Ingen ska behöva känna sig som en sopa oavsett i vilket lag man spelar.
Det värmde mitt hjärta att mina barn tyckte detta var ett hemskt beteende. Hoppas att vi är fler som tycker så!
Med hopp om förändring,
VERONICA OLOFSSON
39 ÅR, FRÅN SOMMARÖGÅRD, FÖGLÖ
