Hur kan världen hjälpa kubanerna på Kuba?
Först och främst genom att avsluta handelsembargot mot landet som har pågått i över femtio år.
Kuba får oförtjänt också lida om tredje land idkar handel med dem, då blir också det landet, åtminstone varnat. Varför frågar sig många? De är kapabla att välja sin egen politiska väg utan att fråga någon annan.
Kubanerna är stolta , utåtriktade, älskvärda, musikaliska och mycket annat med positiva förtecken. De vill ha en fredlig samverkan med alla länder, främst med sina närmaste grannar.
De upprepar ofta ordet ”revolution” som också kan översättas ”självständighet”. Sitt land som de värdesätter högst av allt.
Man kan ocks å dra ett litet strå till stacken genom att som volontär arbeta tillsammans med dem. Det har jag och Gösta Gustavsson gjort i veckorna två på barnsjukhuset Cloromida Acosta Ferrales i Las Tunas i centrala Kuba. Vi har släpat tiotals verktyg i våra väskor, behövligt material, för att rusta upp ett sjukhus tillsammans med åtta andra finländare.
Man kan kort sammanfatta vad som behövs i landet: allt från wc-papper till blyertspennor. Verktyg: borrmaskiner (110v), hammare, spikar etcetera i en lång lista som ett A4 ark inte på långt när räcker till.
Trots en påtaglig värmebölja (el niño) kunde vi fullfölja vårt uppdrag tillsammans med kubanerna. De visade sin tacksamhet på ett mycket påtagligt sätt genom att filma vårt arbete, varje dag, när det pågick och alla besök som var färdigt planerat före vår ankomst till Las Tunas.
Avslutningskvällen visade de oss filmen, klippt och regisserad, de viktigaste händelserna som vi och de själva upplevt under besöket.
Vid vår avfärd (vi hade en egen hyrd, luftkonditionerad buss som vi tillryggade nära två tusen kilometer i) sade de i mun på varandra: ”hasta el año que viene!”. Vi träffas igen nästa år.
Bästa ålänningar: res till Kuba. Där finns annat än 1958 års Chevor.
Vi lämnade ön med arbetskläder på oss, ända till Mariehamn.
Kaj Karrento
