Hundarna skäller men karavanen drar vidare
I insändare i december ber man mig upphöra med mina skriverier om Pommerndockan. Någon ber mig till och med gilla läget! Att jag ändå fortsätter och nu lämnar in ett medborgarinitiativ till staden tarvar måhända en förklaring:
Vi var till slut ganska många som försökte övertyga stadens förtroendevalda om att bevarandet av Pommern i en betongdocka är ett dåligt, dyrt, farligt och fult alternativ, men projektet rullade på … hundarna skäller men karavanen drar vidare. Det är svårt att gilla läget, men politiker är i sin fulla rätt att göra dåliga beslut.
Vid beredningen av ärendet för de förtroendevalda gjordes uppenbara fel vilket ledde till att fullmäktige fördes bakom ljuset. Vad gäller de delar av beredningen som jag ser som direkt olagliga har jag vänt mig till Ålands förvaltningsdomstol för att få saken bedömd.
Det medborgarinitiativ jag nu lämnar in rör endast själva upphandlingen av Pommerndockan. I stadens revisionsrapport kallas den laglig. Jag menar att den bröt mot lag på flera punkter.
Grundprincipen vid offentlig upphandling är att villkoren för upphandlingen inte förändras under upphandlingens gång. Om villkoren förändras efter att anbudsförfrågan publicerats innebär det att entreprenörer som endast läst anbudsförfrågan och inte lämnat in anbud aldrig får vetskap om de nya villkoren; konkurrensen sätts ur spel.
Stadens representanter har upprepade gånger och med identiska formuleringar påstått att konkurrensen inte satts ur spel.
Till exempel i Nya Åland den 8 november 2018 ”Alla anbudsgivare hade exakt samma förutsättningar att lämna egna förslag …” Detta är i sig ett korrekt påstående, men ovidkommande.
Också potentiella anbudsgivare borde ha haft samma förutsättningar. Det hade de inte. Upphandlingsannonsen och dess bilagor band entydigt och absolut anbudsgivarna till stadens egen dockkonstruktion och eliminerade uttryckligen möjligheten att komma med egna konstruktioner.
Likväl gav staden två månader senare dem som lämnat in anbud möjlighet att komma med egna konstruktioner och väljer slutligen ett anbud som i stadens egna handlingar kallas ”ny teknisk konstruktion” och förliknas vid ”sedvanlig hamnbyggnadsteknik”. Om detta visste potentiella anbudsgivare ingenting. Konkurrensen eliminerades.
Staden byter under upphandlingens gång lagrum till lagen om upphandling och koncession (1397/2016). Den lagen gällde på Åland först åtta månader senare.
Medborgarinitiativet konstaterar att felaktigheterna vid upphandlingen var flera och grova och att staden därigenom potentiellt lidit stor ekonomisk skada.
JERKER ÖRJANS
