Humanist, demokrat och ekonom
Barbro Sundback valde i en insändare i måndagens tidning att göra en så kränkande beskrivning av mig som människa, att jag inte kan låta den vara okommenterad.
Jag ser mig nämligen som en utpräglad humanist. Det som driver mig framåt i livet är ett starkt intresse för människor, deras villkor och deras tankar. Jag engagerar mig, som ledare, i hur människor fungerar och kommunicerar i grupp, och hur samhället kan utvecklas bäst möjligt för sina invånare. Jag diskuterar gärna även vad som sist och slutligen är målet och meningen med människans liv här på jorden. I sökandet efter svar på sådana frågor står man sig slätt om man inte väljer ett brett synsätt som beaktar historia, religion, vetenskap, filosofi, kultur och ekonomi med ungefär jämbördigt intresse. Jag brukar se det som ett sammantaget intresse för bildning och civilisation.
Jag vet naturligtvis, som alla andra, att de bästa sakerna i livetär gratis, om man med det menar att man inte behöver, eller ens kan, betala för dem med pengar. Jag är dessutom den första att bekräfta värdet av frivilligt arbete. Det stödjer ofta människor i behov av hjälp, och ger dessutom tillfredsställelse till dem som utför det frivilliga arbetet. Vi vet ju alla att givandets glädje ofta är den största. Jag menar alltså i likhet med Barbro, och sannolikt i likhet med de allra flesta, att de största värdena i livet naturligtvis inte kan mätas i pengar. Låt mig också bekräfta min syn att Emmaus gör ett oerhört värdefullt arbete både på Åland och ute i världen, men samtidigt att det också finns många andra organisationer som på sina sätt bidrar till välstånd och trivsel på frivillig väg.
Utgående från denna självbild kan man kanske förstå att jag känner jag mig sårad över att läsa att jag är ”i skrämmande avsaknad av humanism och insikt om andra värden än de som kan mätas i pengar”. Jag tror faktiskt egentligen inte att någon människa har moralisk rätt att döma en medmänniska på det sättet.
I mitt yrke som stadsdirektör är min uppgift att leda stadens förvaltning, ekonomi och övriga verksamhet. Jag gör detta i enlighet med beslut tagna av stadens fullmäktige. Det viktigaste styrdokumentet är stadens budget, som antas årligen av stadsfullmäktige. Budgeten består av inkomster och utgifter samt en balansräkning som visar stadens tillgångar, skulder och egna kapital. När något anslag ökas måste något annat minskas, eller inkomsterna alternativt skulderna ökas. Detta är den mycket krassa ekonomiska verkligheten som sätter ramarna för vilken service som på lång sikt kan ges. I budgeten för 2012 finns många skrivningar om behovet av effektivering och minskad skuldbörda i staden, i syfte att säkra resurser framför allt för det ökande behovet av äldrevård. Mycket gott arbete görs dagligen i syfte att uppnå de här målen.
I Mariehamn är vi den lyckliga situationen att vi kan välja att göra nästan vad som helst, men vi kan tyvärr inte välja att göra allt! Politikerna har gjort och behöver göra prioriteringar. Enligt fullmäktiges beslut måste vissa sparåtgärder vidtas redan nu.
Min tro är att vi alla som vill fortsätt leva i ett sant humanistiskt, demokratiskt och civiliserat samhälle också behöver vara tydliga och ärliga med att resurserna är begränsade och att samhällsservice kostar. Då har vi förutsättningar att fortsätta göra kloka prioriteringar och leva i ett välfärdssamhälle, där både förnuft och samvete får påverka beslutsfattandet.
Med hopp om en ärlig, öppen, humanistisk och realistisk dialog för invånarnas bästa.
Edgar Vickström
Stadsdirektör, humanist och ekonom
