Hotet mot Pommern stavas korrosion
Pommerns bevarande handlar om allt möjligt förutom det verkliga hotet mot stålfartyget. Det hotet stavas korrosion. Eftersom Pommern är av stål riskerar fartyget ständigt att angripas av rost (korrosion). Den viktigaste bevarandefrågan för Pommern är därför hur förhindra att Pommern rostar sönder.
Pommernkommittén ger inget svar på denna fråga. Fokus för de 7 miljoner som ska investeras i Pommern handlar i första hand om att exponera fartyget som en turistattraktion. Väl så men den stora frågan att besvara återstår. Den genomtänkta långsiktiga bevarandeplan som Pommernnämnden själv efterlyser saknas fortfarande. Eftersom en sådan plan saknas är det svårt att bedöma om förslaget om en docka är det optimala sättet att skydda Pommern från rost.
Min uppfattning är att den stål- och betongbassäng som nu planeras för Pommern inte bedömts i detta avseende. Erfarenheter visar att stålfartyg som ligger vid kaj tenderar att korrodera snabbare än fartyg ute på vatten. Skall Pommern ligga innesluten i stål och betong är riskerna för korrosion rätt uppenbara om man tillskriver erfarenheter relevans. Pommerns nuvarande lösning ute i vatten liggande mot trädykdalber skulle mot bakgrund av dessa erfarenheter fortsättningsvis vara den bästa lösningen.
Det är tveksamt om påståendet att Pommern är i ursprungligt skick håller streck. Det finns nya svetsade skrovplåtar, fartygets däck förnyas alltid nu och då och riggen har säkert delar som inte är original. Med andra ord är det viktigt att vara mera nyanserad ur ett professionellt perspektiv när man marknadsför Pommern. Autenticitet är ofta resultatet av noggrant övervägda kompromisser.
När landskapsregeringen i tiden övertog Kastelholms slott och stod inför den grannlaga uppgiften att göra en genomtänkt bevarandeplan för slottet föregicks arbetet av en lång och grundlig diskussion. Byggnadshistorikerna Pjotr och Betty Palamartz kunde med sin professionalism och vetenskapligt grundade expertis övertyga beslutsfattarna att det centrala var att bevara slottets murar samtidigt som murarna skulle berätta slottets historia. Murarna var delvis i dåligt skick på grund av felaktigt underhåll som pågått under många år. Paret Palamartz fick utstå en hel del spott och spe för sina konsekventa lösningar men idag kan vi konstatera att deras ansträngningar inte varit förgäves. Slottet är pietetsfullt restaurerat, bevarandemetoderna är utarbetade och slottet är väl dokumenterat och drar ständigt till sig stora besökarskaror.
Hanna Hagmark-Cooper skriver om och om igen att vi lekmän inte till fullo kan förstå det komplexa arbete som det innebär att bevara Pommern. En kommentar som för min del känns nedsättande. Om de ansvariga kan sin sak, vet vad de vill och förklarar vad de håller på med är det knappast så svårt att förstå hur Pommern ska skyddas mot korrosion. Det dunkel sagda är fortfarande det dunkelt tänkta. Pommerns lånsiktiga bevarande kräver fortfarande svar på frågan hur Pommern ska skyddas mot korrosion på lång sikt.
Barbro Sundback (S)
