DELA

Höjd klumpsumma får inte bli ett nollsummespel

Snart har väl alla glömt finska regeringens löftesbrott om vindkraftsstödet, som skulle ge Åland fem miljoner per år i 12 år, alltså 60 miljoner för fortsatta vindkraftssatsningar.

När missnöjet på Åland över det svikna löftet blev för stort, lovade statsministern komma hit och lappa ihop förtroendet mellan Åland och Finland. Statsministern kom inte, utan Ålandsministern kom ensam. Med sig hade hon ett nytt löfte om att statsministern och hon skulle driva på för att avräkningsgrunden i beskattningen skulle höjas från 0,45 till 0,48 procent räknat från och med 2017. Det skulle ge Åland cirka 15 miljoner mera per år.

Visst kändes det magstarkt av staten att först svika ett löfte för att genast komma med ett nytt, dessutom ett som är oförankrat politiskt. Men de åländska politikerna blev jätteglada och vissa talade genast om minskade sparbehov, ja, började till och med fördela de fiktiva pengarna.

Man kan fråga sig om det nya löftet vara något annat än ett taktiskt drag för att flytta fokus från det svikna till något som till och med uppfattades kunde ge mera pengar till Åland långsiktigt.

Kanske var det så uträknat av Sipilä och Berner att när de lovar att driva på för att avräkningsgrunden höjs till 0,48 procent så kommer också tröskeln för flitpengen att höjas med 0,03 procent, från 0,50 till 0,53? Nog skall väl Finland även fortsättningsvis ha sina kostnader för Åland ‒ som uppenbarligen uppskattas till 0,05 procent ‒ betalda av åländska skattebetalare? Eller kommer staten i fortsättningen att producera sina tjänster åt ålänningarna med 60 procents rabatt? Är det någon som tror det i dessa tider?

Vad händer om tröskeln och därmed intervallet för pengarna som staten behåller, höjs i samma mån som avräkningsgrunden? Utfallet blir då att klumpsumman ökar med 15 miljoner och flitpengen minskar med samma belopp. Det nya löftet blir mer eller mindre värdelöst för Åland. (De pengar som Åland skulle erhålla räknat från 0,53 procent uppåt, får vi redan enligt nuvarande avräkningssystem).

Är det här att se spöken på ljusa dagen? Absolut inte!

I utredningen 13b_2013 ”Förändringsbehov av avräkningsgrunden för landskapet Åland” nämns en diskussion i förarbetena till (RP 73/1990 rd). I denna sägs att om landskapet ska få ett förhöjt anslag till 0,48 procent ska skattegottgörelsen utfalla då inkomst- och förmögenhetsskatterna från Åland överstiget 0,52 procent. (Vi det tillfället verkar det som om personerna i arbetsgruppen utgick ifrån att 0,04 procent skulle täcka statens kostnader för Åland).

Landskapets ansökan om förhöjt anslag till 0,48 procent skapar visserligen en befolkningsunderlagsmässigt korrektare fördelning mellan Åland och Finland av de åländska skatterna, men en sådan förändring skapar inte några nya pengar att fördela på Åland, så länge ålänningarna fortsätter vara avsevärt ”flitigare” än finnarna. Så mycket är Sipiläs och Berners löfte värt, även om det skulle godkännas i riksdagen. Men det fyllde sin funktion. Det tystade kritiken från landskapets ministrar.

Rolf Granlund (ÅF)