Högkostnadsskyddet
Angående högkostnadsskyddet som nästan höjs med 400 procent i gruppen 65–74 år. Jag har pratat med två av de som varit med och planerat hur sjukvården skall finansieras då pengar saknas. De gav land annat av följande argument till att gruppen 65–74 år får den högsta höjningen i högkostnadsskyddet:
– Vi är en grupp som är mer välmående nu än för 20 år sedan
– Vi har hus
– Vi åker på semester
De av oss som får vara relativt friska kostar inte mycket i vården. De som drabbas eller har drabbats av svår sjukdom eller av svåra sjukdomar får nu höga vårdkostnader vilket inte alla har råd med.
Jag kan ge ett exempel.
De som får eller har fått en cancerdiagnos och behöver behandling. Det finns många olika cytostatikabehandlingar som ges med olika intervaller. De kan ges t.ex. med en veckas intervall, två veckors, tre veckors och fyra veckors intervall beroende på vilken behandling som sjukdomen kräver. Inför de flesta behandlingar görs laborationskontroller för att se om följande behandling kan ges och i samband med detta oftast läkarbesök. Följande dag ges behandling om måendet tillåter. Efter behandling kan den behandlade drabbas av bland annat feber och då bli tvungen att uppsöka akuten vilket bland annat. kan resultera i inläggning på avdelning eller recept på antibiotika. Utöver cytostatikabehandlingen krävs oftast andra mediciner såsom smärtmedicin, kortison etc.
Inför behandlingsstart kan det också vara nödvändigt med ett besök hos tandläkare. Det finns förstås flera diagnoser än cancer som kräver täta läkarbesök och sjukskötarbesök. Anledningen till att jag räknar upp alla olika vårdbesök är att SAMTLIGA (förutom bab) kostar tills man har nått högkostnadstaket.
Angående boende:
Om man har ett hus och vill sälja det så vet vi att det inte är alldeles lätt. En aktielägenhet är dyr att köpa och hyreslägenheter är det inte så gott om och hur länge har kommunerna råd att bygga ut serviceboende?
Angående semester:
Det kan vara så att den sjuke ej kan eller har ork att åka på semester. Det kan också vara så att den ej har råd. Att jämföra nu och 20 år tillbaka tycker inte jag är realistiskt eftersom många förändringar har skett under tiden. Jag hade laglig rätt att gå i pension vid 65 års ålder vilket jag gjorde. Då jag arbetade betalade jag det högre högkostnadsskyddet och från 65 år det lägre. En löntagare har som regel en högre inkomst än gruppen 65–74 år.
Vi vet alla att sjukvård innebär en stor kostnad. Sjukdom kan drabba oss alla och därför tycker jag att alla måste bidra på ett någorlunda rättvist sätt till att vi har en välfungerande vård så att den som drabbas eller har drabbats har råd att få den vård som behövs.
Jag säger som Annika Orre:
”det ska ju helst inte drabba dem som redan ligger”.
En i gruppen 65-74 år
