Hög tid att sanera den offentliga ekonomin
Då är Åland snart vid slutstationen gällande den offentliga ekonomin. En resa som snabbades upp av pandemin, men som haft en rak och utstakad färdriktning under åratal. Vid avstigningen väntar banklån, höjda avgifter, högre skatter och försämrade servicenivåer. Jag har i lagtinget ställt frågan om alternativet till en kommunreform? Hur ämnar den politiker som fortsättningsvis vill behålla våra 16 kommuner hantera ekonomin? Svaren för mig till tv-programmet Lyxfällan. Ett motstånd att ta tag i grundproblem för att få plus och minus att gå jämt upp och helst lämna ett litet överskott till sparande. Det är en kortsiktig och oansvarsfull politik att skuldsätta ålänningarna i brist på politisk förmåga att skapa moderna, kostnadseffektiva reformer i kombination med utvecklingsdrivande rambudgetar. Att pengarna sinar är ingen hemlighet för den som någon gång gläntat på landskapsregeringens bokslut, trots många intäktsrika år och högkonjunktur.
Den långsiktiga och ansvarsfulla politiken lägger resurserna på ålänningarnas behov och trygghet, inte på ineffektiva gamla strukturer som kommungränser. Idag administreras allt gånger 16. Vi har 16 kommuner som oroar sig över investeringsbehov, kompetensförsörjning, skattekraft, låg tillväxt, sysselsättningsgrad, specialisering inom äldrevård, låg inflyttning med mera. Utmaningar som finns kvar även om kommungränser försvann, men som kunde lösas och hanteras väldigt mycket mer kostnadseffektivt och enklare.
Landskapsregeringen själva har också en stor reform- och effektivitetsskuld. Här väntar ett scenario där landskapet snart lånar till sin egen drift för att fortsätta överkapitalisera allt vad 16 kommungränser innebär. Ålänningen ska alltså skuldsättas dubbelt. Dels för att den kommunala lånestocken stadigt stiger, dels för att landskapet är tvungna att låna till den dagliga driften. Nej, detta är inte en effekt av pandemin, som dock tydligt blottat det faktum att vi trots goda tider inte lyckats skapa en kostnadseffektiv offentlig sektor och ekonomi i balans.
I tidningen Åland den 26 juni uttalar sig landskapsregeringen positivt gällande kommunsamgångar, i och med att större kommuner är tillväxtdrivande. Samma argumentation kan appliceras gällande verksamhetskostnader, attraktionskraft, investeringsförmåga, serviceutbud, rättssäkerhet och demokrati.
Tyvärr tror jag inte tillvägagångssättet som landskapsregeringen nu valt att följa kommer att ge så många kommunsamgångar och det kommer definitivt inte att ge förstärkning till den för Åland så viktiga tillväxtmotorn Mariehamn-Jomala med omnejd. Det blir ett spel för galleriet där man under några år kan ducka för grundproblemen samtidigt som man sitter på banken och signerar lånepapper.
Det finns en form av k-märkt ekonomisk kultur inom åländsk politik som skapat oförmåga till ansvarsfullt ekonomiskt tänkande. Det senaste exemplet är KST, som enligt mig verkar bli en kostnadsdrivande enhet i stället för en viktig funktion som uppstår per automatik via en kommunreform.
Det borde inte vara möjligt att sitta på ett kommunalt förtroendeuppdrag parallellt med ett lagtingsuppdrag. Största motståndet mot kommunsammanslagningar besitter kommunpolitiker. En aktsamhet om det personliga mandatet blir viktigare än hela Ålands och ålänningarnas bästa. Att så är fallet bevisades med all tydlighet under den senaste mandatperioden. Givetvis finns flera andra orsaker till att kommunpolitik och lagtingspolitik inte bör kombineras.
Landskapsregeringen bör omgående söka bred koncensus för en övergripande kommunreform. Där politiskt tyckande byts ut mot fokus på framtid, ekonomi och fakta. Det blir början på en långsiktig pålitlig politik som borgar för ett skuldfritt och välmående Åland även i framtiden.
JOHN HOLMBERG
LAGTINGSLEDAMOT (LIB)
