Hjälp till att rädda Savoy
Jag har en dröm. En liten prosaisk dröm, att Bio Savoy skall få leva vidare. Inte i sin nuvarande skepnad kanske, för den är lite luggsliten. Men i en lite uppfräschad och upplyft profil.
När jag sluter ögonen ser jag framför mig en speciell och vacker byggnad. När jag går in genom en av glasdörrarna möts jag av en snygg sittgrupp till höger vid den stora spegeln, och mittemot, finns kassan och kön av förväntansfulla biobesökare. Längre in finns fortfarande kvar disken med snask och tilltugg. Det är precis som förr när bion var en träffpunkt. Men bortom toaletterna märker jag att folk kommer och går genom ett stort hål i väggen. Så var det inte när jag var ung, tänker jag och går nyfiket dit och tittar. Genast till höger går en trappa upp till ett Internet-café som är smockfullt med ungdomar som dricker Coca Cola och surfar på nätet. Jag går ner igen eftersom jag är en gammal stofil som inte ens vet hur man får igång en dator, och tittar in genom dörren där det tidigare fanns en konstaffär. Nu finns där stället en liten pub i genuin skotsk stil, som serverar öl och vin. Många av dem som sitter där ämnar gå på bio om en stund.
Här känner jag lite mer hemma, men jag stannar inte länge. Jag uppsöker istället min sittplats, en skön nystoppad stol med plats för dricka och snask på en utfällbar bricka i stolsryggen framför mig. Jag ser mig omkring och känner med tillfredställelse igen pelarna och de kännspaka armaturerna, men märker samtidigt att sittsalongen är nästan hälften mindre än tidigare. Men det är för att den nybyggda scenen skulle få plats. När inte biofilm förevisas skall det ju vara möjligt för lokala musiker och stå-upp komiker att uppträda. Fiffigt, och bra för ungdomar som är för gamla för Uncan och för unga för Arken. Jag tittar på klockan och ser att det är fem minuter kvar innan förställningen börjar och nu börjar folk strömma in.
När filmen börjar är tystnaden total men efter en stund börjar det prasslas med snaskpåsar och en och annan arm läggs runt nacken på någon annan. Ack ja, mycket är som förr i alla fall.
Men så vaknar jag. Drömmen är slut och framför mig har jag en hög med tidningar, både nyan och gamlan.. Insändare för och emot. Jag försöker förstå alla argument. För dyrt. Riv skiten. Samhället skall inte betala. Och så vidare. En insändare menar att alltfler ser film hemma på video och 42-tums platt-TV och ställer en satsning på Bio Savoy mot lågavlönade som inte har råd att gå på bio. Men dom som inte har råd att gå på bio har heller knappast råd att köpa stora platt-TV och hyra en film per vecka. Bara som exempel. Man behöver inte doktorera för den skull. Det går att räkna ut med en krokig käpp.
Slutsatsen för min dröm blir i alla fall att landskapet och staden bör fundera på att hjälpa till att rädda Bio Savoy och göra det till en samlingsplats för unga människor. Det blir i slutändan ändå billigare, än att vårda illamående och sönderknarkade ungdomar, och ger dem som inte råkat illa ut bättre förutsättningar
Kurt Skogberg
Flitig biobesökare i unga dar.
