Hjälp mig veta, Nordman!
Jag är böjd att hålla med ortoped Johnny Nordman när han i en insändare i Nyan (31.8) skriver att samhällsmedel skall satsas på de behandlingar som funkar.
JN skriver att läkarmedicinen är en vetenskap som är evidensbaserad, dvs som bevisligen fungerar. Som en mindre vetande behöver jag då hjälp att förstå hur det kan komma sig att 10.000 av 12.000 knäoperationer i Sverige har gjorts i onödan enligt en kartläggning som Sveriges kommuner och landsting (SKL) gjort tillsammans med Socialstyrelsen.
På Skåne Universitetssjukhus hemsida kan man läsa följande:
Leif Dahlberg, professor i ortopedi vid Universitetssjukhuset Mas i Malmö har tillsammans med Göran Garellick, överläkare på ortopedkliniken på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg granskat hur knäoperationer mot artros använts under 2008. Och deras slutsats är att 5 av 6 operationer inte är motiverade. Samhällskostnaden för dessa knäoperationer ligger på runt 200 miljoner kronor om året.
Motion har minst lika stor effekt mot artros enligt professor Dahlberg.
200 miljoner kronor (!) som, enligt Leif Dahlberg, kunde ha använts betydligt bättre. Vad anser JN?
Även det populära användandet av antidepressiva medel, som exempelvis SSRI-preparat (serotoninhöjande preparat) t. ex. Prozac, förefaller mig underligt. Prozac med sina 40 miljoner (!) användare runt om i världen var tidigare världens mest sålda läkemedel tills Viagra tog över ledarrollen.
Enligt Socialstyrelsen i Sverige var den totala kostnaden för antidepressiva medel i Sverige under åren 2000 – 2005 över 8,1 miljarder kronor, av vilka hela 70 procent (ca 500 miljoner euro) omfattar SSRI-preparat!
I Storbritannien med en befolkning på ca 61 miljoner invånare beräknas de årliga kostnaderna för antidepressiva läkemedel stiga till ca 276 miljoner euro eller ca 4,50 euro per invånare. I Västvärlden (EU och USA) bor ca 800 miljoner människor, vilket med motsvarande summa skulle medföra ca 3,6 miljarder euro enbart i antidepressiva läkemedel per år. Ansenliga summor skattepengar.
Detta, om något, måste väl vara evidensbaserat trodde jag. Men döm om min förvåning då det i en Meta-studie visade sig att SSRI-preparaten vid depression endast hade ungefär lika god effekt som vanliga sockerpiller (!) och att man inte vet på vilket sätt de fungerar i hjärnan!
Det som man däremot vet om SSRI-mediciner är att det kan finnas risk för över 50 kända biverkningar (Fontex på FASS.se), däribland självmord och sexuell dysfunktion (finns det något samband med ökad konsumtion av Viagra?).
Förlåt en okunnig, men på vilket sätt kan detta vara en del av den vetenskapliga sjukvården (organiserad och bevisbar kunskap), som bevisligen fungerar? Om det nu bevisligen inte gör det?
Det verkar nästan som om den medicinska expertisen trodde att det fungerade. De visste alltså inte. Då de inte kunnat bevisa sina påståenden, hur skiljer sig då skolmedicinen i detta fall från andra pseudovetenskaper och trossamfund? Hur är det möjligt att dessa preparat fått en så stor genomslagskraft? Hjälp mig här, JN!
Även inom depressioner verkar motion ha en större effekt än inom ”skolmedicinen”.
Som JN så förtjänstfullt uttryckte det: ”Men våra skattepengar måste vi av solidariska skäl lägga där dom gör mest nytta. Det vill säga på behandlingsformer som vi kan bevisa att fungerar”. Då skall vi åtminstone inte satsa våra skattemedel på SSRI- preparat, där är vi väl överens, eller hur? Kanske inte heller i så stor utsträckning på knäoperationer?
Det som däremot verkar funka är motion, vad är det som hindrar oss från att satsa mer skattemedel på det i stället?
Tom-Stefan Witting
Ergoterapeut
Läs gärna:
http://www.huffingtonpost.com/irving-kirsch-phd/antidepressants-the-emper_b_442205.html
I.Kirsch, Brett J.Deacon et al. (2008) Initial Seve rity and Antidepressant Benefits: A Meta-Analysis of Data Submitted to the Food and Drug Administration. PLoS Medicine
Byrne, A & Byrne, D G (1993) The effekt of exercise on depression, anxiety and other mood states: a review. In Journal of Psychosomatic Research, 37, 6, 565-574.
Lawlor, D A & Hopker, S W (2001) The effectiveness of exercise as an intervention in the management of depression: systematic review and meta-regression analysis of randomised controlled trials. British Medical Journal, 322, Mar, 1-8.
