SÖK
MENY
Helt enig om läroplikten
I riket avser man införa förlängd läroplikt som ska omfatta utbildning efter grundskolan och som ska leda till examen på gymnasienivå. På Åland har landskapsregeringen, enligt minister Annika Hambrudd, inga sådana planer åtminstone tillsvidare. Jag är helt enig i frågan med landskapsregeringen. Låt mig förklara varför.
Åland är ett litet utbildningslandskap med ett begränsat utbud av utbildningsprogram varav dessutom en del är rytmiserade så att en årlig antagning inte förekommer av orsaker som har med litenheten att göra. Dels är arbetsmarknaden begränsad, det finns helt enkelt inte arbete åt alla som utexamineras om det sker årligen, dels är utbildningsinstitutionernas resurser, såväl fysiskt som undervisningsmässigt, inte anpassade för fler årskurser. I riket är utbudet mycket bredare, trots att den är kommunal är du inte heller bunden till det utbud som förekommer i din egen region utan du kan söka in på utbildningar som erbjuds i hela landet. Arbetsmarknaden är givetvis i proportion även den större av helt naturliga och geografiska skäl.
Om syftet med den förlängda läroplikten är att fånga upp alla som avslutat sina studier i grundskolan och ge dem en examen för fortsatta studier på högskolenivå eller en yrkesexamen, vilken även den ger tillträde till senare studier exempelvis vid en yrkeshögskola, är förslaget i grund och botten gott.
Däremot fungerar inte förslaget i syfte att fånga upp dem som faller genom de allt grovmaskigare socialpolitiska nät ju högre upp man kommer i utbildningshierarkin. I grundskolan, precis som minister Hambrudd uttryckte det i en intervju i lokalradion, är stödåtgärderna många och mångprofessionella, vilket leder till att de allra flesta får ett avgångsbetyg och därmed tillträde till utbildningar i gymnasiet. Sedan måste det till lika mycket stödåtgärder för dessa individer i början av studierna vid gymnasiet för att förhoppningsvis successivt kunna avta så att den som examineras sedan i princip direkt ska vara anställningsbar på arbetsmarknaden. Det är här som utmaningen finns.
Det här med treåriga gymnasieutbildningar i syfte att ge behörighet för fortsatta studier är en generös tanke men passar illa för de som inte är lagda för teoretiska studier. Nu har yrkesutbildningarna reformerats och blivit mer arbetsplatsförlagda, vilket är bra men samtidigt utmanande på den lilla arbetsmarknad som finns på Åland. Därför föreslår jag att man återigen ska titta på möjligheterna till kortare utbildningsprogram, nämligen tvååriga sådana. De ger snabbare tillträde till arbetsmarknaden och är kostnadseffektivare på alla sätt och vis.
En annan utbildningsform som förtjänar högre uppskattning är läroavtal som är en underutnyttjad väg till ett genuint hantverksbaserat yrke.
I några uttalanden har jag noterat att införande av förlängd läroplikt skulle innebära att studier på gymnasienivå blir avgiftsfria och att åländska studerande därmed försätts i en sämre situation än sina gelikar i riket. Det är enkelt att korrigera genom att samhället, i vårt fall landskapsregeringen och i riket kommunerna, finansierar allt studiematerial på ett likvärdigt sätt oavsett inriktning och studieval. Den frågan är förstås isolerad i sitt sammanhang och särskilt krävande i dessa ekonomiskt kärva tider. Men inte heller det är det en oöverkomlig finansiering vi pratar om.
Åland behöver inte en formell förlängd läroplikt men vi behöver rikta åtgärderna för att alla i gymnasieåldern ska ha en givande vardag, vare sig den tillbringas i en skola, på en arbetsplats eller i en utbildnings- eller sysselsättningsfrämjande organisations regi.
RAINER JUSLIN (LIB)
ORDFÖRANDE I LAG- OCH KULTURUTSKOTTET
