Havsörnen behövs
Beslut om åtgärder mot havsörnen skall inte bygga på tyckande från vare sig det ena eller andra lägret, utan bör fattas baserat på fakta. Det behövs alltså forskning och relativt bred sådan för att vi inte skall lura oss att fatta ödesdigra beslut. För vad händer om vi gör ändringar i det skydd som idag finns för havsörnen och det sen när stammen minskat visar sig att ejderstammen ändå inte lyckas återhämta sig!?
Risken är överhängande att ansvariga beslutsfattare fattar ett ogenomtänkt beslut i sin iver att blidka en hög ljud och kanske inte alltid så saklig skara människor som gärna ser enkla lösningar på ett komplext problem.
Ejdern ingår i havsörnens diet, om detta råder det inget tvivel. Men att tillskriva den hela skulden för ejderstammens nedgång är att göra det för enkelt för sig. Ejderstammen minskar i hela Östersjön, även i områden där det finns betydligt mindre örn än det finns hos oss. Det är nog snarare brist på födda och brister i den födda som finns kvar som är den största orsaken till minskningen och orsaken till det är östersjöns dåliga hälsa.
Som Susanne Vävare skriver i sin insändare så är det framförallt brist på d-vitamin (tiamin brist) som forskarna tror är orsaken till att allt färre ådor häckar och att dödligheten är stor både bland häckande ådor och deras avkommor. Den som inte tror på kopplingen mellan ejderns och även andra sjöfåglars (bland annat alfågelns) minskning och problematiken kring blåmusslan kan ställa sig frågan vart flundrorna tagit vägen.
Flundran och nämnda fågelarter har blåmusslan som gemensam nämnare. Vad som är orsaken till blåmussleproblemen och hur dessa på bästa sätt skall lösas behöver vi nog också fundera vidare på. En viktig orsak är troligen övergödning. Nu verkar det finnas ljus i tunneln och rapporter visar att blåmusslan börjat återhämta sig och jag kan personligen vitna om att flundran så sakteliga är på återkommande. Visserligen har jag endast fått enstaka exemplar på ställen där näten tidigare var fulla med plattfisk men en flundra per nät och läggning är ändå en markant förbättring jämfört med tidigare år.
Havsörnen gör en hel del nytta.
Havsörnen är toppredator som sådan gör den en hel del nytta bland våra kobbar och skär. Den är till exempel den enda predatorn som i nämnd värd utsträckning dödar skarv men även truttar och andra djur som nämnts som hot mot häckande ådor och deras ungar står på örnens meny. Den är dessutom en viktig kugge i den naturliga och viktiga selekteringen då den i förstahand tar svaga och skadade individer.
Örnen skulle även kunna vara en ekonomisk tillgång. I bland annat Norge är det populärt med örn safari. Det är strykande åtgång på dessa safaris och folk är uppenbart redo spendera en hel del pengar för att få se dessa magnifika fåglar i sin naturliga miljö.
Runar Karlsson (C) är på rätt spår i sin insändare där han efterlyser en sakkunnig grupp med uppdraget att föreslå lämpliga åtgärder gällande flera olika arter, frågan är bara vem eller vilka som skall ingå i en sådan arbetsgrupp? För risken är överhängande att det även i en sådan grupp blir den eller de som skriker högst som får sin röst hörd.
Nej det här problemet kan vi inte skjuta bort, det är snarare läge att minska på skjutandet. Ett total förbud mot ejderjakt i hela östersjön är eftersträvansvärt som ett av flera steg för att rädda ejderstammen, för det är väl ändå det som är vår gemensamma målsättning.
Att införa någon form av skyddsjakt på havsörn vore lite som att dela ut sockerpiller till en svårt sjuk och hoppas på placeboeffekten.
Conny Nylund
