Havsbaserad vindkraft – en ekonomisk blåsning
Flera vindkraftsaktörer såsom OX2 och Ilmatar vill etablera storskalig havsbaserad vindkraft i Åländska vatten och då är naturligt att ställa frågan om ekonomin och realismen i satsningen.
I Storbritannien som haft högst ambitioner på storskalig havsbaserad vindkraft kommer nu oroande statistik som visar på stor skillnad mellan politisk retorik och verkligheten.
Dylika projekt har visat sig bli betydligt dyrare samt utlovat energiproduktion har väsentligt blivit lägre.
Kostnaderna för vilket djup, bottenkaraktär ökar markant med djupet samt att sätta detta i förhållande till kärnkraft. Exempel, I Förenade Arabemiraten har ett Koreanskt företag byggt 4 reaktorer om 1 400 MW e till cirka 60 miljarder kronor styck i Barakah. Med samma installerad vindkrafteffekt i Storbritannien blev slutnotan 70 miljarder kronor styck. Då skall man komma ihåg att kärnkraftverk producerar drygt den dubbla energin och har en livslängd på cirka 60 år mot vindkraft 15–20 år. Markbyggden i Piteå beräknas kosta 60 miljarder, lika som en Koeransk reaktor och leverera lika mycket el/år men livslängden bara tredjedel.
En havsbaserad vindpark kostar tre gånger så mycket.
Underhållskostnaderna har visat sig vara betydligt högre än kalkylerna med erfarenhet från anläggningar byggda bara 10 år tidigare. Idag är från start underhållskostnaderna i genomsnittet cirka 60 öre/kWh. Det är nästan det dubbla genomsnittliga elpriset i Sverige under 2015–20. Underhållskostnaderna ökar med ökad storlek.
Även turbinproblem har visat sig redan efter ~10–15 år enligt statistik idag och markant tidigare med havsbaserad vindkraft ~5–10 år.
Lönsamhet på sikt efter politisk nedstängning av planerbar elproduktion kommer ”bara” bli ”dubbelt” så högt som under 2015–20. Elkostnaderna hamnar då på 70 öre kWh. Underhållskostnaderna 60 öre/kWh äter upp nästan hela intäkterna.
Kostnaderna i Sverige gällande kabelöverföring till fasta elnätet i land skall bekostas av ökade nätavgifter via skatten eller på annat sätt som snart beslutas av regering och SVK (Svenska kraftnät).
1968 fattades det sista energipolitiska beslutet där kloka politiker och kompetenta energiexperter lade grunden till det välstånd Sverige fick genom bland annat byggandet av kärnkraft. Därefter i mitten på 1980 talet havererade all sund klok miljövänlig energiproduktion med beslut efter beslut av totalt inkompetenta politiker. Ett av få kloka beslut som fattats var NOx-avgiften vilket inte var en fiskal skatt utan var inom energiproducenterna vilket ledde till väsentligt lägre NOx utsläpp.
Undertecknad var med på denna resa på ett av mellansveriges största produktionsanäggningar.
Byggtiden från godkänd miljöprövning till elproduktion är beroende på flertalet faktorer men ett medelvärde torde ligga på 15-20 år för de planerade verken på Åland.
Och tänk! Hur blåser fysiska vindarna om 5, 10, 20 år? (Tecken finns på förändringar från metrologiska institut. Och hur med de politiska vindarna)? Är det förenligt med en levande havsmiljö, natur, turism, gestaltning och inte minst ur militär bedömningar för ett högst osäkert säkerhetsläge! Betänk! ”Hundratals Eiffeltorn i våra vatten”.
Och vem kommer få ta hand om notan när verkligheten hinner ikapp? Skattebetalarna kanske?
Moderaterna i Sverige kommer gå till val på utbyggnad av ny småskalig kärnkraft SMR.
Slutligen är också en helt avgörande roll för vår elförsörjning ”Balans med planerbar elproduktion”.
KENT LANSING
