Hatisk ledare om Roberto
Makten och etablissemanget är i dag feministiskt. Feminismen är i dag normen. Jag tror till exempel att det inte skulle vara möjligt att få jobb på Nyan idag utan att vara feminist. Feminism är en politisk hållning, en ideologi, precis som socialdemokrati. Det är ingen sanning, även om genusvetare vill få det till det. Själva kärnan i genus”vetenskap”, genderstudies på engelska, är att könet bara är en social konstruktion. Det finns massor med forskning som motsäger det, speciellt inom biologin. Genusvetare vill inte veta nånting om biologi. De vill följa sin ideologi, fortsätta att hata män och samtidigt ha sin offermentalitet ifred.
Michael Hancocks ledare (22.5) om Paolo Roberto är nog den mest hatiska ledare jag nånsin läst. Michael är glad över att Paolos liv är över. Han har nämligen dels besökt prostituerade, dels uttryckt sig antifeministiskt.
Sverige är ganska unikt med att ha kriminaliserat sexköp. Vad jag vet så finns det två andra länder i Europa som gjort detsamma. Straffsatsen är ganska låg: Upp till tre månaders fängelse, tror jag. Det bedöms alltså ungefär som en rattfylla.
Är det rimligt att hela ens liv ska vara över för det? Ser Hancock Paolo som någon slags vaneförbrytare för att han då och då uttrycker sig antifeministiskt?
Jag har aldrig gillat Paolo Roberto särskilt mycket. De få gånger jag har gillat honom är det just för att han har sagt något antifeministiskt. Det kräver nämligen mod. Det är något man ser alltmer sällan idag.
När jag ser någon som har alla sina åsikter i samklang med makten och etablissemanget, så tänker jag: han skulle ha varit judehatare på trettiotalet.
MARTIN ENEROTH
