DELA

Hasselsnoken imiterar huggormen – och blir därför dödad av människan

I två artiklar i Nya Åland (22.7 och 1.8) har speciellt hasselsnokens utsatthet på Åland förtjänstfullt lyfts fram, i den senare även huggormens prekära läge.
Hasselsnoken dödas av människan för att den tas för huggorm. I båda artiklarna omnämns de särskiljande kännetecknen, hasselsnokens runda pupill mot huggormens kattlikt lodräta, och hasselsnokens bruna streck genom ögat och vidare bakåt snett nedåt.
Där nämns också och visas med fina foton att också hasselsnoken har fläckmönster på ryggen som lätt kan uppfattas som huggormslika.

Det som däremot ej framkommer i artiklarna är, enligt senaste rön, att den ur rovdjurets synvinkel ofarliga hasselsnoken försöker likna, imitera, den för rovdjuret farliga arten genom att spärra ut sitt normalt något rundade huvud så att det blir plattare och antar trekantig form, såsom hos huggormen.
Genom att imitera en farlig arts kännetecken försöker en ofarlig art undvika/minska risken att bli tagen av rovdjur. Också fläckmönstret på hasselsnokens rygg påminner något om huggormens zick-zack band och kan fungera avskräckande på naturliga fiender
Dessa rön som baserar sig på experiment, kom fram på Nåtö biologiska stations 50-årsjubileumsymposium i maj när Jyväskyläbiologen Janne K. Valkonen, som tillsammans med kolleger undersökt hasselsnoken och huggormen på fasta Åland, presenterade resultaten i sin doktorsavhandling.
Men denna naturliga anpassning fungerar ju emellertid inte inför människans icke selektiva dödande. Tvärtom, hasselsnok uppfattas och dödas som huggorm.

För att fungera under naturliga förhållanden förutsätts det att den farliga arten, huggormen, skall vara tillräckligt talrik för att ”imitatören” skall kunna dra nytta av att anta avskräckande drag/beteenden.
Dr Valkonens och hans kollegers populationsgenetiska undersökningar av huggormen på fasta Åland ger för handen att den arten blivit oroväckande fåtalig. Också Ralf Carlssons iakttagelser av ormbeståndet på fasta Åland (Nya Åland 1.8) stöder de resultaten.
Jag förenar mig med uppmaningen i Nya Åland 22.7: ”Hasselsnoken behöver vår hjälp”. För att skydda hasselsnoken på Åland, som för övrigt hyser världens nordligaste population av den arten, bör sålunda dödandet av huggorm upphöra.
Låt alltså både hasselsnoken, huggormen och givetvis också snoken leva!
Torsten Stjernberg