DELA

Har landskapsregeringen arbetat konstruktivt?

Ja, det är en fråga man ställer sig när man ser resultatet av förberedelserna till en kommunreform.

När kansliminister Nina Fellman (S) säger att landskapet och kommunerna är ”kommunicerande kärl”, så frågar jag mig varför det inte har märkts på ett positivt sätt i kommunandelsreformen? Varför har man från landskapsregeringens sida dragit ner kommunandelarna till de mindre kommunerna med redan ansträngd ekonomi, för att i stället gynna dem som redan har?

Också kommunerna är ”kommunicerande kärl”, när det tagits från de små och fattiga och getts till dem som redan har god ekonomi, så får det till följd att de små kommunerna måste dra in på väsentlig service, eftersom en höjd kommunalskatt i en liten kommun inte ger så mycket i kassan, som om man höjer med samma procenttal i en stor kommun.

Om man med detta förfarande från landskapsregeringens sida avsett att tvinga små kommuner på knä, så har man lyckats. Men är det ett konstruktivt sätt att arbeta från landskapsregeringen sida?

Där kommer man automatiskt in på punkt 2 i kommunministerns insändare. Det är landskapsregeringen som sist och slutligen är skyldiga till att de små kommunerna har svårt att klara av den lagstadgade servicen. Just genom sitt förfarande att ta från dom små och ge till dom stora kommunerna, när det gäller de lagstadgade kommunandelarna.

Är detta ett konstruktivt sätt att arbeta på, för att bibehålla en levande landsbygd och skärgård?

I punkt 3 påpekar kommunministern att det finns brister i kommunerna (service?) som inte går att lösa med mer pengar. Det är visserligen sant, men bristen på pengar gör ekvationen ännu mer omöjlig. Här vore KST ett bra instrument, men detta instrument har ju motarbetats av kommunministern. I annat fall hade projektet varit i hamn redan. Är det konstruktivt att motarbeta ett projekt som skulle löst en del av de problem som finns inom sociala sektorn?

I punkt 4 påpekas att en administrativ reform inte är ett övergrepp. Nej, inte om den sköts på ett demokratiskt sätt, och enligt befintliga lagar. Men att på ett ”överstatligt sätt” stifta lagar som gör det möjligt att utan invånarnas hörande genomföra en så stor kommunreform som nu är föreslagen, är inte konstruktivt. Denna reform borde genomföras av ett enigt lagting, och med folkets välsignelse.

Punkt 5 avhandlar den nya kommunindelningen, som påstås inkludera alla, utan undantag. Vilka dessa ”alla” är framgår inte. Men talar man med de som bor i skärgården och i perifera delar av fasta Åland, så delar de inte kommunministernas åsikt. Det vore klädsamt om kommunministern och de övriga i landskapsregeringen talat med ”alla”, innan man sjösatte det här projektet. Det skulle varit konstruktivt.

RUNA LISA JANSSON