Här gäller lag och vetenskapliga fakta
Under senaste veckornas debatt om vildkattorna har mycket tyckande och känslomässiga inlägg skickats in som insändare och mess till Nya Åland. Det har man förstås full rätt till. Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet (ÅMHM) måste dock agera och handla enlig lag samt helst med stöd av vetenskapliga fakta.
För det första finns det i Landskapslag om hälsovården 73 §: Hälsonämnden skall skrida till åtgärder för utrotning av duvor, måsar, herrelösa kattor och andra med dem jämförliga djur i tätort, då deras förökning åstadkommer sanitär olägenhet.
För det andra finns det i Djurskyddslag för landskapet Åland 1 §: Syftet med denna lag är att säkerställa att djur skyddas mot lidande samt att främja djurs välbefinnande. Ytterligare i 15 § bla: … Den som påträffar ett husdjur eller annat djur som är i människans vård och som är sjukt, skadat eller annans i hjälplöst tillstånd skall själv hjälpa djuret eller göra anmälan därom till djurets ägare eller skötare eller till polisen eller till djurskyddsansvarige tjänsteman vid ÅMHM … Vilda djur som är sjuka, skadade eller annars i hjälplöst tillstånd bör hjälpas. Är djuret i sådant tillstånd att det är uppenbart grymt att hålla det vid liv, får djuret avlivas …
Sedan för att tillämpa och tolka lagen använder vi veterinärt kunnande och fakta från vetenskaplig forskning. I det aktuella ämnet vill jag hänvisa till några av de vår tids framstående forskare:
Doktorn i veterinärmedicin Sabine Schroll från Österrike kristalliserar sina studier med kattornas ät- och matvanor med mottot: ”Äta för att inte bli uppäten”. Det är en mycket mera komplicerad procedur mellan kattens mat och beteende, än att ge mat och på så sätt direkt få katten snäll och få den att acceptera människan.
Doktorn i djurbeteendemedicin Sarah Heath från England påpekar att katten inte är ett flockdjur till sin natur. Således är det klart att våra samlingar av kattor betyder en ständig, betydande stressfaktor. Stressen sänker motståndskraften och skadar immunförsvaret. Detta i sin tur leder till ökade sjukdomsutbrott hos vildkattsflockar.
Vetenskapligt är kattornas beteende ett mycket komplicerat system med påverkan, följdverkan och samspel. Djuren har inte likadana beteendemönster som människan. Det är inte som något Disney-spektakel ”Dansa med vildkattorna”.
För min del vill jag avsluta debatten här!
Med tjänstemannaansvar och yrkesheder:
Rauli Lehtinen
veterinär – ÅMHM
