Handlar inte om välgörenhet
Att Kungsgården har skötts undermåligt under alltför lång tid kan ingen sticka under stol med – men att man därför ska stympa den, skära ut de bästa bitarna liksom med en skalpell det kan inte vara lösningen. Kvar i landskapets ägo blir ett antal fristående öar, till största delen impediment, lämnat ur bytesaffären bara för att någorlunda hålla arealen nere, eftersom man annars redan på kartstadiet hade insett tokigheterna. Vad gör landskapet med de övriga bitarna? Det är ju på dessa som en av de mest i ögonen fallande byggnaderna står och ändå måste underhållas .
Vad gäller värderingen av Godbymarken så förstår nog var och en som följt med åländskt näringsliv och affärer att åtminstone den ene intressenten i bytesaffären knappast är någon okänd välgörare. Tror verkligen någon att affären är oförmånlig från den sidan? Varför har inte landskapet köpt loss marken i Godby, tro? Det uppenbara svaret är att Grelsby Kungsgård är en oslipad diamant, ett stycke ovärderlig natur i hjärtat av vårt fina landskap, världens bästa plats att leva på!
Det har glunkats om bypolitik i medierna, men vad är politik och demokrati egentligen, om inte den lilla människans rätt att påverka genom att sprida budskapet till andra om saker och ting som uppenbarligen inte står rätt till? Att bara vissa grupperingar av politiker sedan tar till sig budskapen och förstår folkviljan kan vi ju utläsa av senaste valresultat. Intressant i sammanhanget är också att allmänhetens inställning i frågan knappast har ändrats till bytets favör.
Skulle ett nytt upprop ordnas idag är jag ganska så säker på att minst lika stor uppslutning erhålls, till uppenbar skillnad från det företagarupprop som nyligen ordnades, vilket väl snällt sagt endast kan betecknas som snöpligt.
Bernt Randelin
