Halloween – ”mörkrets makters årsfest”
Ja, då var det dags igen för höstens stora fest. Halloween – festen till den ondes och mörkrets ära. Festen till vilken barn från dagisåldern till mogen ålder strömmar, utstyrslade och målade till häxor, monster, vålnader och hin onde själv, den ene fasansfullare än den andre.
En riktig glad folkfest, alltså.
Bläddrande mot min vilja genom leksaksbutikernas annonsblad härom veckan, fara för att kolla om det inte fanns något gulligt alternativ till allt det onda. Det finns ju faktiskt föräldrar som väljer att inte följa strömmen – alla heder och välsignelse till dem (är inte lätt, jag vet).
Visst nån prinsessklänning fanns ju, men merparten av halloweendresserna utgjordes av de än mer groteska och avskyvärda kreationerna, som hör till festen.
Jag tycker det borde bli en gräns för vad leksaksaffärer får saluföra.
Jag ryser och mår illa när jag tänker på hur oförstående, oskyldiga barn ikläs dessa mörkrets och ondskans symboliserande kläder och tillbehör.
Fanns det inte mer än nog av onsdska på vår jord. Måste det ondskefulla ytterligare lyftas fram som något häftigt och festligt – en riktigt kul grej.
Sanningen är ju faktiskt den att den onde är verklig (tyvärr är han osynlig). Han verkar tillsammans med sina demoner i allra högsta grad flitigt i vår tid, det kan väl ingen undgå att se. Men det står i Ordet, det kommer en tid när människorna slår dövörat till för sanningen och vill inte längre lyssna till den sunda läran (2 tim 4.3,4) känns på något sätt som om vi är där nu.
Ja, jag vet att många ler eller skrattar gott åt mina påståenden nu, eller bara avfärdar dem som struntprat, men det hjälps inte. Jag måste tala ut om vad Gud ropar i mitt hjärta.
Och kanske, kanske någons öron och ögon öppnas. Kanske någon struntar i att klä ut sitt barn med djävulshorn på huvudet. Kanske någon till och med väljer att inte fira ”mörkrets makters årsfest” i höst. Då tror jag att änglarna med Gud ställer till en glädjefest i himlen.
L. JOHANSSON
