Hållbart initiativ är ute och cyklar
I en insändare den 17.1 hävdar Hållbart initiativ att kärnkraften spelat ut sin roll och hänvisar till det svenska naturvårdverket och energimyndigheten som beräknar att utbyggnaden av förnyelsebara produktionssätt klarar av den ökande energiefterfrågan utan ny kärnkraft. Visst, Sverige har mängder av vattenkraft, kärnkraft och en monumental utbyggnad av vindkraften. Men bästa Hållbart initiativ, världen är något mer än Sverige som har en dryg tusendel av världens befolkning.
Den som på allvar är mån om vårt framtida klimat borde ta reda på fakta om vad som görs och vad som behöver göras i ett globalt perspektiv för att nå de ambitiösa klimatmål som vi önskar. Därför är det med stor förvåning jag tar del av Hållbart initiativs lagtingsgrupps huvudlösa påstående att “kärnkraften har spelat ut sin roll och att nya generationer av små kärnkraftsreaktorer är fiktion”. Åke Gustafsson vederlägger det senare påståendet (Ålandstidningen 18.1) på ett förtjänstfullt sätt i sin beskrivning av hur arbetet med utveckling av SMR-reaktorer framskrider internationellt. Hur är det då med utvecklingen av storskaliga kärnkraftsreaktorer?
Till detta kan sägas att enbart i Europa är 55 nya kärnreaktorer på gång och organisationer som IPCC, WMO (World Meteorological Organization), IEA och numera även EU beskriver ny kärnkraft som en nödvändighet. (HI har kanske inte noterat att också det finska miljöpartiet stöder utbyggnaden av kärnkraft).
En genomgång av nuläget i Europa visar bland annat följande: Storbritannien stöder massivt ny storskalig (och småskalig) kärnkraft med statliga medel. I den brittiska regeringens vitbok om den framtida energiförsörjningen förebådas en ökning av kärnkraftskapaciteten från dagens årsproduktion på 60 TWh-nivån till 100-160 TWh år 2050, det vill säga nära nog en fördubbling av nuvarande nivå. Frankrike har 56 kärnkraftreaktorer i drift och den franska regeringen uppmanade nyligen energijätten EDF att planera för sex nya reaktorer av tredje generationen att förverkliga inom femton år. Kolkraftslandet Polen har planer på sex stora reaktorer efter en uppgörelse med EU som gör att landet kan räkna med 14 miljarder euro ur EU:s klimatomställningsfond. Tjeckien har sex reaktorer, Slovakien fyra, Bulgarien två, Rumänien två och Slovenien en. I dag tillsammans alltså 19 reaktorer. Alla utom Slovenien är på gång med byggen eller projektering av nya reaktorer, sju kan uppskattas vara klara på 2020-talet.
Ryssland har 31 reaktorer i drift enbart i den europeiska delen, åtta nya är i olika bygg- och projekteringsstadier för att tas i bruk under 2020-talet, sex under 2030-talet och ytterligare tre utan tidsspecifiering. Belarus tog sin första reaktor i drift så sent som i november 2020 och en andra är långt på väg. Ukraina har 15 reaktorer i drift och Turkiet har sina första fyra reaktorer på gång för att tas i drift under 2020-talet.
Höjer vi blicken utanför Europa ser vi att de stora kolkraftsnationerna Kina och Indien har omfattande nybyggnadsprogram på gång med 18 respektive tio nya reaktorer. Detta är ändå inte tillräckligt då till exempel Kinas energiproduktion för närvarande till 85 procnet är baserad på fossila bränslen.
Tyvärr måste samtidigt konstateras att Kina, som har mer än tusen kolkraftverk i drift, planerar att ytterligare bygga ut kolkraftsanvändningen med 43 gigantiska kolkraftverk plus 18 koleldade masugnar. Även Indien, Filippinerna, Indonesien och Japan planerar att kraftigt utvidga kolkraftsanvändningen. Detta innebär att användningen av kolkraft i Asien kommer att öka ännu detta decennium. En nedläggning av kärnkraften så som görs i Tyskland är illa för ansträngningarna att fasa ut kolkraften. I Tyskland har användningen av kolkraft ökat avsevärt och landet har även blivit starkt beroende av naturgas som inte är fri från utsläpp och dessutom utgör en säkerhetspolitisk risk.
Av ovanstående framgår att HI:s påstående om att kärnkraften har spelat ut sin roll inte bara är helt felaktigt utan sakförhållandet är det rakt motsatta: kärnkraften byggs ut i en accelererande takt. Under åren 2000-2020 driftsattes globalt över 100 nya kärnkraftverk, dvs nära nog ett nytt kärnkraftverk varannan månad och med nu projekterade och redan igångsatta byggnationer ser förnyelsetakten att hålla i sig. Den beräknade livslängden på existerande kärnkraftverk är 50-60 år och på de nya generationerna förmodligen längre. Härutöver kommer tusentals SMR-reaktorer småningom att komma ut på marknaden med början på 2030-talet.
För att nå de önskvärda klimatmålen kommer att krävas en global satsning på kärnkraft, vindkraft, solenergi och vattenkraft. Därutöver finns potential i mer småskaliga former för energiuttag såsom jordvärme, vågkraft et cetera. På sikt torde tillgången på hållbar energi bli ett mindre problem för mänskligheten trots den snabbt ökande globala efterfrågan på elkraft.
BORIS EKMAN
