Hållbar omställning kräver resurser
För oss som tror på forskarna och är övertygade om att vi måste ställa om och leva mer hållbart, så är det förvånande att läsa om vänsterns krav på slopande av marknadsekonomi och ekonomisk utveckling.
Det naiva i vänsterns sätt att se på hållbarhet är att man därmed argumenterar för att en omställning kan ske utan resurser, vilka tillkommer genom marknadsekonomi och företagande, vilket skapar löner och vinster åt medborgarna. Varje individ, företag eller samhällsinstitution behöver resurser för att kunna ställa om till ett hållbart sätt att leva.
Ålänningen eller vilken världsmedborgare som helst byter inte oljepanna, installerar solpaneler, handlar elbil, elcykel, grön el, ekologisk mat, etiskt tillverkade kläder, mm utan ekonomiska resurser.
På samma sätt behövs ekonomiska resurser för företagens omställning, men även till innovationer, forskning och ny teknik. Ännu mer resurser behövs för framtagande av hållbar energi. Oberoende hur mycket elbilar, elbussar, elfartyg eller eltåg vi förespråkar så är andelen förnyelsebar energi i världen idag allt för liten.
Så att istället som vänstern prata om alternativa samhällsskick så borde vi ta tillvara möjligheterna som en marknadsekonomi ger och fylla den med hållbara tjänster och produkter framtagna på ett etiskt och hållbart sätt. Handlar vi bara sådana produkter så ser marknadsekonomin till att ohållbara produkter försvinner.
Ekonomisk utveckling baserad på hållbara etiska produkter och tjänster är framtiden, och ger möjligheter för en omställning till ett hållbart samhälle.
När det gäller BNP så är det bara ett mått på ekonomisk utveckling. Detta mått i sig själv förstör inte miljön. Utmaningen är att BNP inte mäter annat så som välmående och andra parametrar i vårt samhälle. Därför är det bra att Nya Zeeland parallellt med BNP kommer att börja mäta välmående och andra viktiga parametrar i samhället. Säkert kommer andra länder att följa efter.
Utan ekonomisk utveckling, marknadsekonomi och löner samt vinster, så kommer spiralen i vårt samhälle att peka neråt med arbetslöshet, social oro, minskade investeringar i hållbarhet och ett allmänt missnöje som kan ta sig vilka uttryck som helst.
Vänsterns dröm om att med miljö- och hållbarhetsfrågorna som gisslan omdana vårt samhälle i en mer socialistisk inriktning, utan att ens beskriva hur det skall gå till och utan ekonomiska resurser är för oss en utopi. Hållbarhetsfrågan tjänar bättre än dessa tankar om olika samhällsexperiment.
Den stora utmaningen för oss som tror på forskning och vetenskap består i att här hemma, i norden, i europa, ja över hela världen få medborgarna att ta till sig den kunskap som forskarna framför, och börja omställningen oberoende om det är på individ-, företags- eller olika offentliga nivåer.
JÖRGEN STRAND
ANNETTE HOLMBERG-JANSSON
PETER ENBERG
ANNIKA KARLSSON
BJÖRN GEELNARD
TOMAS BOEDEKER
CLAS ÖFVERSTRÖM
ROGER JANSSON
DAJA ROTHBERG
BJÖRN HÄGERSTRAND
MODERAT SAMLING ÅLAND
