Hållbar omställning kräver prioriteringar
En grupp moderata debattörer med nya stjärnskottet Jörgen Strand i spetsen och med bland andra partiordförande Annette Holmberg-Jansson som undertecknare ger sig på att i en insändare förklara hur kapitalismen är det enda som kan ge en hållbar utveckling.
Självklart är det mesta en ospecificerad vänsters fel, inklusive att borgerligheten så grundligt tappat bollen i hållbarhetsfrågorna, uttryckligen för att man håller fast vid att det oförändrade kapitalistiska system som försatt planeten i den situation vi befinner oss i också ska vara räddningen.
Det Strand och övriga undertecknare förespråkar är business as usual, med betoning på business. Konsumenten ska stå för förändringen genom att ”handlar vi bara sådana (etiska och hållbara) produkter så ser marknadsekonomin till att ohållbara produkter försvinner.” Hallå, lagstiftning?
Man får väl anta att insändaren också är ett uttryck för ett missnöje med den förda politiken på Åland, med en regeringsbas där Moderaterna tydligen upplevt sig överkörda.
Vad kan man annars mena med ”Vänsterns dröm om att med miljö- och hållbarhetsfrågorna som gisslan omdana vårt samhälle i mer socialistisk riktning utan att ens beskriva hur det skall gå till och utan ekonomiska resurser är för oss en utopi.”
Såhär ser vi socialdemokrater på behovet av omställning:
Planeten befinner sig i ett bedrövligt läge, akut på många sätt. Diagnosen är klar, och också att den rovdrift på resurser som skett är orsaken.
Lösningen är förändring – av konsumtionsmönster, av produktionsmönster, av hur vi skyddar ekosystem, bevarar biologisk mångfald och av den lagstiftning som reglerar allt detta.
Ett exempel är att man måste hitta balansen mellan resursanvändning och det absoluta kravet att Östersjön ska må bättre och överleva som ett friskt hav.
Ett annat är det arbete som görs inom Bärkrafts-nätverket, där offentlig sektor, tredje sektor, företag och individer samsas om att utveckla Åland i en mer hållbar riktning.
Ett tredje är att skapa en vettig, samordnad och övergripande planering. Ett fjärde att bygga vidare på den sociala hållbarheten, det som förut kallades rättvisa och solidaritet.
Självklart behövs det resurser för omställning, men själva omställningen kräver prioriteringar. Vilka resurser ska vi använda, vem ska göra det, hur ska resurser användas?
Vänstern vill förändring. Vi vill ställa om. Vi vill inte fortsätta som förr, för vi har redan facit på det.
NINA FELLMAN
CAMILLA GUNELL
SARA KEMETTER
GÖTE WINÉ
TONY WIKSTRÖM
CARINA AALTONEN
